Konsekvenser

Ligger på sjukhuset i mitt egna lilla rum
och funderar lite på alla jobbiga konsekvenser
det här får. :(
 
Det gör ont att röra på sig
 
Vilket betyder att jag knappt rider eller är ute
hos hästarna något som jag alltid varit innan.
Jag kan oftast inte träna hemma själv längre
med lång prmmenader eller dans pass
En liten sväng en bra dag är väll skönt,
men de gör inte att man blir eller håller sig vältränad..
 
Det är svårt att ta sig till jobbet,
trotts att det tar 10 min att gå dit hemmifån.
Och när man väl är där gör det ont hela dagen..
 
Jag har fått sluta två jobb för att jag inte har kunnat
röra mig tillräckligt bra för att utföra jobben.
 
Mitt minne är sämmre än en guldfisks.
 
När man vissa dagar har svårt att räkna till 10,
så är det väldigt svårt att lära sig nya saker.
Som vad någon heter, vad man gjorde igår eller
förra veckan.. Det är inte lätt att minnas allt
vissa dagar.
 
Men då kommer frågan,
Hur ska jag kunna läsa vidare
på universitet?
Jag hade verkligen tänkt mig att börja läsa nu,
eller senast till våren...
men nae ser inte riktigt så ut när man verkan kan lära sig
en fakta sida eller orka vara vaken mer än max 12 timmar..
Ganska kört att få vettiga betyg då..
Ganska kört att få en bra utbildning, med ett
bra jobb efteråt då..
Fett jobbigt! Hur ska jag kunna få ett vettigt liv,
där jag tjänar bra pengar?! :(
Hoppas jag e tillräkligt bra på de
jag gör nu för att komma vidare med
försäljning den vägen.. Suck :(
 
Mitt hummör varierar ikapp med vinden

Det är fasen värre än vid pms när man
var yngre.. Jag har aldrig den blekaste idee på
hur mitt humör igentligen är. ..
Ena sekunden är jag väldigt glad,
vill hitta på saker (fast jag igentligen inte orkar).
Nästa är jag jätte arg, fast jag har sällan någon
anledning till att bli så arg..
Och sen kan jag helt plötsligt börja gråta
för ingen..
 
Även om man vet att allt de där
beror på tabletternas biverkningar och
stressen och pressen att vara sjuk,
så är det sjukt jobbigt, framförallt eftersom
det oftaste går ut över alla andra och speciellt Felix.
Tycker sjukt synd om alla men framförallt om
min underbara pojkvänn som står ut med mig,
fast att det ofast är han som får stå där som ett
frågetecken, när mitt hummör svänger runt. .
Verkligen Förlåt till alla och framförallt till Felix.
 
Detta gör även att man får en massa dåligt
sammvete som såklart inte gör det hela bättre..
Och med tanke på att jag kan börja lipa till
en kommedifilm kan ni ju kanske tänka
er allt jag blir konstig utav... -suck-
 
Så livet blir verkligen inte som man tänkt sig.
För även om man inte planerar exakt hur något
ska bli så har man ju endå vissa riktlinjer som
man hade tänkt sig och inget av det fungerar.
Som inte så mycket ridning eller motion över huvudtaget,
Inte masa modelljobb, sova minst 12 timmar för att orka,
ingen ordentlig utblidning, ingen större lön så jag måste
sjukskriva mig alldeles för ofta just nu.
Och ett humör som drabbar alla.
Tacka alla som står ut med mig. <3
 
 
Så jag vill inte säga att livet är förstört,
men det tog en helt annan vändning än den
jag hade tänkt mig.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0