Träd växer sig starka i motvind och diamanter bildas under hårt tryck..

När livet känns tufft glömm inte att träd växer sig starka i motvind
och att diamanter bildas under hårt tryck.
 
Det nya kapitlet i mitt liv kunnde verkligen fått en bättre
start. Bara hunnit jobba i typ 2 veckor innan jag har lyckats få
halsfluss, öroninflammation och blivit dunder förskyld..
Hmm det kunnde verkligen börjat bättre.
Så nu äre antibiotika och plugga som en idiot hemma,
för detta ska fan inte få stoppa mig. Vi har ju igentligen prov imorgon för
att bli certifcerade och få jobba, så inte så bra att va sjuk halva tiden,
om man ska klara det. Men va fan, jag var sjuk mycket i skolan med och
lyckades så varför ska man inte lyckas göra det igen?
Man sätter ju själv sina egna begränsningar,
så nu sattsa gärnet hemmifrån istället, man har inte förlorat förens
man har gett upp. :)
 
Shit nu låter det nästan som jag för krig mot min egen kropp,
men den vill ju inte riktigt sammarbeta med mina planer..
Var på sjukhuste idag igen, fan tredje dagen på raken som
jag pratar med läkare, börjar bli liiite trött asså..
Gjorde ju massa undersökningar i sommras eller asså
då när jag låg inne, som det kommit fler svar på nu.
(ett halvår senare, det går verkligen snabbt asså)
Flera av dom såg inte så bra ut, alltså var för sig inte så dåligt,
men eftersom det var tre olika som gav dåligt svar så, måste det undersökas mer..
Det kan vara för att jag åt så mycket  tabletter bara som tarmarna reagerat,
så det är det man får hoppas på nu, så att det inte blivit något annat också...
 
Sen måste jag ju återigen bara ge lite kredd för den bra sjukvården vi har.. HOST nej..
Alltså klantiga misstag, fick hem papper får typ 2 veckor sedan om det här och då fick
jag även med ett papper om vilka prover jag skulle ta innan, men när
jag kommer till doktorn, så säger dom att jag inte lämnat in alla prover?
Då visar det sig att dom missat och bara skickat ut vissa av dom
prover jag skulle ta men inte alla... ><
Så nu måste jag vänta någon vecka för att få svar på det
jag skulle ha fått idag... Alltså klantigt..
Går ju inte säga vems miss det är, men det är såå onödigt...
 
 
 Aja bara vänta och hoppas på det bästa och under tiden,
plugga på som fan så jag fixar jobbet, jag ska lixom tillbaka!
 
Glöm inte att träd växer sig starka i motvind
och diamanter bildas under hårt tryck. 

Stirra dig inte blind på en stängd dörr, det kan finnas en öppen precis bredvid.

Du gör bara det bästa när du försöker förbättra vad du gör.
 
Fasen vad intressant livet kan vara ibland asså,
det blir verkligen aldrig som man har tänkt sig.
Ibland på ett dålig sätt, men även många gånger på ett
bra sätt. Så när dörren man tänkte ta stängs framför en, stirra dig
inte blind på den, utan kolla runt dig och hitta en som är öppen,
den kan leda dig till något så mycket bättre. Livet är fan bra intressant
på det sättet, för man vet aldrig riktigt säkert vad som väntar än.
När jag skulle åka hem från sjukhuset och det mesta känndes
förjävligt, stängdes den dörren jag trodde skulle ta mig tillbaka igenom,
bokstavligen vart jag ju utkastad med mitt pick och pack
och en låst dörr i upptryckt i ansiktet. Ja ska inte ljuga det
känndes förjävligt, men när jag tittat runt har jag hittat andra dörrar,
nya vägar och ärligt talat så har nog dom tagit mig längre, än om
jag hade tagit den första, om den inte låsts. Dom har varit tuffa
och vägen är fortfarande lång, men bakom varje ny dörr jag öppnar finns
fullt med nya spännande överaskningar. Livet går lixom vidare och då
får man själv se till att själv lever vidare också. Ta vara på dom  nya
möjligheterna som ges. Se inte problemen utan möjliheterna som kommer med
dom, allt det nya man måste göra för att komma vidare.
 
Livet är lite som en bergodalbana, det går upp och det går ner,
så håll i manen njut för ögonblicket du upplever just nu kommer aldrig igen.
Ångra aldrig det du gjort, bara det du inte gjort.
 
Varje utmaning, leder till nya möjligeter!

Ab imo pectore

We write our own destiny. We become what we do.
 
Jag vet att jag upprepar mig själv lite just nu,
men det är ett så viktigt ämne. Min sjukdom har lärt mig mycket, 
om att fortsätta kämpa, no matter what,
men framförallt ingenting är någonsin säkert, mer än att vi alla
föds och dör. Därimellan kan allt hända och det är
upp till dig och ingen annan att få det att hända.
Vi har alla olika förusättningar och ett val vi gjort sedan långt
tillbaka kan fortfarande påverka våra nya vägar, men det är bara
jag själv som kan ändra den riktning jag vandrar och göra det bästa utav
det jag har. Du själv har makten att ta ditt liv, dit du vill att det ska vara.
 Att varje dag sikta mot ett mål och ta vara på varje dag, varje timme, minut, sekund!
Livet är kort så njut av varje ögonblick, för just den stunden kommer aldrig igen.
Vänta inte på speciella tillfällen, fånga de vanliga stunderna och gör dom extraordinära.
Livet har lixom ingen fjärkontroll, man måste kliva upp och ändra det sjäv.
 För att sjunka ner och bara tycka synd om sig själv
har väl aldrig hjälpt någon. Gör något utav det du har,
If you can dream it, you can be it.
 
 
Så sattsa allt,
Ab imo pectore - av hela mitt hjärta.
 

Sometimes good things fall apart so better things can fall together

Vi kan inte ändra på det förflutna, bara vart vi ska.
 
Känner äntligen att jag börjar få lite ordning i
mitt liv igen. Alltså visst det är fortfarande kaos,
men jag har ändå kommit en bra bit på vägen.
 Hittat en hel del nya drömmar, börjat få lite
stabelitet i tillvaron och aa altså börjat leva igen.
Det är inte så lätt att man bara kan gå in på blocket
och köpa sig ett nytt liv,  man måste kämpa sig till
en ny tillvarao, varje dag. Men är det inte lite det som är
sjäva grejen, när vi tittar tillbaka det är oftast resan till målet vi
kommer ihåg. Skratten när det går frammåt, när vi märker att vi
förbättras, historien på vägen till dit vi ska. Självklart ska vi
försöka minns kännslan när vi kom imål, men det är ju endå resan
dit som oftast vart det roligaste och lärorikast, det vi tar med oss.
Ibland kanske det som varit bra rasar samman,
men det är också det som kan ge oss chansen att
bygga upp något bättre ur askan av det som varit.
Det är ju ganska lätt att bli bekväm i en situation man
är nöjd med, att vi då slutar kämpa lika hårt, inte utvecklas
lika mycket längre. Jag ska inte säga att det är bra att något händer
då, men på ett sätt är det det, man tvingas börja "leva" igen.
Ibland är det orättvist, när vi redan kämpar på väg upp rammlar vi igen,
men då kanske vi också inser att det finns andra vägar, nya sätt,
bättre sätt. Man måste bara inse att man inte har förlorat då, att det är först
när vi ger upp som man förlorar. För vägen till framgång går sällan rakt upp,
den är ojämn, går upp och ner. För framgång föds av förberedelser,
 hårt arbete och läran från våra misstag. Så när livet rasar samman,
se det som att du bara hade en förberdelse för den framgång som kommer
om du bara fortsätter arbeta hårt och lär dig från det som varit.
Det är inte målet, det är resan dit.
 
 
Liv, learn and laughe!
 

What doesn't kill you makes you stronger

what doesn't kill you makes you stronger,
synd att inte mitt imunförsvar har förstått det bara.. ;)
Andra jobb veckan inleds altså med feber (som typ alla
andra) och en jäkla träningsvärk. Men man får väll tänka sisodär
att fixar jag jobba nu, fan vad lätt det kommer kännas när man
mår bättre då. :) O det är sjuukt nice att börja jobba igen. :)
 
Följde med Alexandra till stallet i fredags och red lite,
(jag vet dum ide när man redan har träningsvärk) men
fasen vad kul, tog ett litet skutt och kännde på första gången sen
jag vart dålig att jag red igen, åkte inte bara runt.
Så trots feber, träningsvärk och blåmärken (nej jag åkte inte av)
så är jag mer taggad än någonsin att köra gärnet på jobbet,
träna gärnet så att jag kan komma igång med ridningen igen.
 Så även fast det gör ont, är jobbigt så kör, testa, gör det man
tycker om, även om det går skit gör om tills det går rätt.
 
 
 
~Losers let it happen winners make it happen~
 
Nu kör vi!

Ge allt och lite till

Tiden går, men vissa minnen består..

För ca 11 månader sedan, i en restaurang på stan, hände det som förändrade mitt liv för alltid.. När ambulansen kom hade jag så ont att jag inte kunde andas. Det borde blivit bra med operationen, men ibland händer det som inte får hända.. En lång sommar med många sjukhusbesök och mycket smärtstillande slutade med att kroppen till slut "ger upp" och jag blev inlagd.. 6 veckor på sjukhus då jag varken kan stå eller sätta mig upp själv.. Ni som följt bloggen vet redan allt de där och en del om hur illa det faktiskt var.. Saker som aldrig borde få hända, som endå hände..

Att få höra dag efter dag att du kommer aldrig mer bli bra, du kommer aldrig mer kunna stå upp, det är ord som inte går att beskriva hur mycket det bryter ner en.. Men nu 6 månader senare är jag faktiskt på väg till ett riktigt liv igen :D Igår började jag faktiskt jobba igen, det känns typ helt sjukt underbart! :) Det skulle aldrig gått utan all hjälp jag fått utav mina närmaste och det går inte att beskriva hur tacksam jag är för det :) Jag är galet glad att jag lever och att jag inte ligger på ett sjukhem.

Det kommer dröja länge innan min kropp kommer att fungera som den borde igen, jag har värdens träningsvärk efter att ha suttit upp i 8 h och den psykiska biten ska vi inte ens tala om. Jag kommer aldrig att bli den samma igen, det här är något jag alltid kommer få bära med mig. Något som ingen i den här åldern ska behöva vara med om. Men man får aldrig ge upp. Jag är på väg tillbaka, jag har lyckats med det dom som skulle veta bättre sa till mig aldrig var möjligt. Det går, bara man ger sig fan påt och ger det lite tid!
Ge allt, tro på det bästa och går det inte försök igen :) siktar man mot stjärnorna och missar hamnar man åtminstånde bland dom andra stjärnorna :)

RSS 2.0