Ett helvete till liv?
Ett helvete till liv?
Har haft en sjukt jobbig eftersmiddag,
då jag svimma igen när jag var tvungen att ta mig upp
(sittandes) på grund av att det gjorde så ont..
Det värsta var att eftersom det gjorde så ont, så biter inte
mina smärtstillande vid behov tabletter..
Så när smärttoppen väl dragit igång är det ett helvete,
för jag får två tabletter, sedan måste jag vänta minst
en halvtimme innan jag får några fler morfin tabletter.
Dock har jag en max dos på 12 tabletter/dygn..
och jag hade ju redan tagit några innan idag, så
jag tog mina sista tabletter redan vid 5 idag för att
få ett någorlunda stopp på smärttoppen.. Då hade jag alltså
legat i ca 3 timmar med sjukt svåra smärtor..
Vad värre är att jag brukar behöva mina 12 tabletter
utsprida över hela dagen så vips va dom slut vid 5!
PANIK för både mig och sjuksköterskorna..
Så då tog dom kontakt med em ronden
och vet ni.. läkarna tog sig inte tid med mig i alla fall,
utan lämna beskedet till en sköterska att
dom inte vågade ge mig något mer, då dom inte har hand
om mig i vanliga fall och dom tror att min kropp kommer ge upp
av dom redan höga doserna.. Så ännu mer panik,
hur ska jag klara av kvällen och natten?
Ingen mer tablett betyder inget mer toalett besök,
då jag alltid måste tablett i sammband med det..!
En konstig räddning fick jag för en timme sedan
då en utav doktorerna som inte var med på ronden
kom förbi och dels sa att han kunnde göra ett undantag
för ikväll och ge två tabletter till och dels hade besked om
att det andra sjukhuset nu har blivit kontaktade och att
det lät som om att det kanske kunnde lösa sig där.
Dessutom trodde h*n att titthålsoperationen
kanske kunnde bli av under nästa vecka! :)
Skönt med något flytt när man haft så fruktansvärt
ont hela eftermiddagen..
Däremot så har jag även fått lite biverkningar från
en utav medecinerna och det var svårt att hitta någon att byta
ut den till då jag är allergisk mot ett annat liknande prepparat.
(Vem glömmer den blåaktiga hyn utav alla utslag jag fick
över hela kroppen och andingsvårigheterna jag hade för snart 3 år sedan?)
Så nu provar vi med ett tredje, hoppas jag tål det, finns inte så många
fler att byta ut den med..
Nu mal tankarna, är det ett sådant här liv
jag kommer få? Risken att det bara är nerverna
och att jag alltid kommer ha så här ont är väldigt stor?
Det har ju endå gjorts en hel del undersökningar och man
har inte hittat någonting än.. :(
Blir det ett liv med så mycket smärta trotts att jag äter
så mycket tabletter att jag inte kommer kunna göra
någonting? Vad är det för liv? Sängligandes resten utav livet?
Hur i helvete ska man klara av det?
En evig väntan...
Nästa dag av evigväntan..
Samma sak varje dag..
Visserligen är det lite mer självvalt denna gång,
då dom erbjöd sig göra titthålsoperationen här,
men känner att aldrig i livet att dom får gå in i mig
igen efter allt som hänt..
Så nu ligger ju väntan på att doktorerna ska skicka
över remissen och beslut ska tas..
I över tre veckors tid samma nervösa väntan
inför nya beslut.. Ronden idag gav inget nytt,
sa bara att remisserna inte är skickade än.
Jag berätta att jag blivit sämmre, svimma igår igen,
feber om nätterna och kan typ inte kissa..
Vart inte så mycket till reaktion på de..
Tror att dom tycker det är skönare att blunda för att jag
blir sämmre än att erkänna det, så att dom kanske
måste inse att jag inte kan åka hem..
Tur att jag har mina egna experter i alla fall,
dom har sagt till doktorerna att ta ett ultraljud också,
så får väll se om det händer med..
Inte alltid dom lyssnar eftersom dom tycker att det
mesta är onödigt, men man kan ju hoppas.
Vill bli frisk..
Det är i nöden som vännerna prövas..
Mår verkligen bara sämmre och sämmre..
Eftermidagen har varit sjukt jobbig..
Lyckades sommna stenhårt efter pressen
med ronden så ingen eller inget kunnde väcka mig,
vilket gjorde att när jag väl vaknade hade jag så sjukt galet
ont. Antagligen vaknade jag inte fören smärtan var på en helt
okontrolerbar nivå.. Inte kul inte kul, dubbla dosen, men det var
knappt ens att det hjälpte något för att det gått lite för långt..
Sedan var jag även tvungen att duscha, vilket är hemskt i sig
eftersom jag inte klarar av att göra det själv..
Så änu ondare igen efter och bara ligga och spy..
Tro mig det är inte lätt att få i sig mer smärtstillande
då, eftersom dom vägrar ge några fler sprutor nu heller..
Så en galet ont och jobbig eftermiddag och kväll..
Det värsta börjar äntligen släppa lite nu...
Man märker även vilka ens riktiga vänner är
när man ligger här.. Vilka finns kvar när det inte bara
är roligt längre.. när det jobbiga kommer också..
Det är ju då vänner behövs som mest.
Tusen tack för alla er som ställer upp och
finns <3
Även tusen tack för alla er andra som finns
där och visar sitt stöd. Ni behövs verkligen också.
Är oerhört glad över vilket stort stöd som jag fått,
ni får mig att fortsetta orka kämpa! <3
Varje framsida har en baksida..
Det finns stora fördelar med att blogga...
De händer lite...
Hänt mycket idag, både bra och dåligt,
men det hände äntligen något..
Om vi börjar med det bra så är remiss
äntligen skickad till ett annat sjukhus, där man
ska göra en titthålsoperation igen! As bra tycker
jag, då den sjukdom vi funderar mycket på nu bara
kan ses med en sådan operation som jag förstått det.
Anledning till varför jag vill göra den på ett annat sjukhus,
är för att jag helt enkelt inte litar på dom här och att
jag vill att om man ska göra ett så stort ingrepp ska det framdörallt
vara nya ögon och helst dom som är bästa på det här.
Att jag inte litar på dom här är nog ganska självklart om man läser bloggen,
men bara som en sådan sak som doktorn sa idag
"Jag tycker vi ska göra en titthålsoperation, men du får inte bli
arg på mig sedan om tarmen eller något bli förstört sedan."
Det inger ju verkligen förstoende. Jag tror heller inte att det ska
vara några problem med att få göra operationen på annat sjukhus..
Det negativa som följde med var att dom återigen vill
skicka hem mig, så att jag bara åker upp över dagen för
operationen.. Ja sa det att det finns inte en chans att
jag klarar av det.. Jag har alldeles för ont. Då tyckte
doktorn att man kunnde ta kontakt med vårdhem och
sjukhem. Asså SKIT! Jag skulle vara särklass yngst och där
ligger man ju typ och bara väntar på döden..
Där är inte jag än, vi kan inte ge upp!
Sen är ju återigen problemet med att jag är för sjuk,
behöver ju läkare i närheten om jag får en smärttopp.
Och dessutom blir jag ju bara sämmre och sämmre..
Panik..
Snälla låt dom lägga in mig direkt på det andra
sjukhuset..
3 veckor utan ressultat...
Att ligga instängd..
Insåg förut att imorgon är det
3 veckor sedan som jag blev inlagd..
3 Veckor har redan förflutit förbi och igenting
har igentligen hänt..
Det konstiga är det inte alls känns
som att jag har varit instängd så länge fast
varje dag varit ett helvete..
Vad värre är att på 3 veckor har man inte hittat
någonting!! Visst att man inte har gjort så många
undersökningar heller men endå..
Eller det gör ioförsig det hela ännu värre..
Det betyder ju att man faktiskt inte tar tag i det
hela utan låter en 20 åring bara bli mer och mer
neddrogad! Är nu uppe i 140 mg morfin om dagen!
+ alla andra tabletter.. Det är mer än vad en narkoman
brukar få i sig per dygn..
Visst det är inte så att dom vill droga ner mig,
utan det är ju för att jag måste få i mig för att jag har
för ont.. Men det känns som om man borde
ta tag i det hela mycket mer och sätta fart!!
Göra fler undersökningar, vara öppen för fler ideer
och om dom känner dom har gjort allt,
varför inte flytta över mig till en anna avdelning
eller ett annat sjukhus som
kanske kan se på saken med andra ögon
och kan göra fler undersökningar.
Tänka i nya banor..
Men nea, istället drar man ut på alla
undersökningar och förbereder sig på att
ge upp och vill skicka hem, istället för att
faktiskt engagera sig i en 20 årings liv som
håller på att bli helt förstört??
Det måste ju finnas doktorer som har det mer
som sin "passion" eller "kall" och faktiskt
inser att här ligger en 20åring som får i sig mer
morfin än en narkoman och faktiskt vill reda ut det här?
Istället har jag legat här i 3 veckor och nästan inget
hänt? Känns som dom har veckorna "stulits" från mitt liv..
Menar inte att ingen här bryr sig eller försöker,
men det är just det att vid försöker stannar det..
Det genomförs nästa alldrig..
Fick en riktigt stor undersökning förra fredagen
efter mycket påtryckningar, men då hade
jag ju redan legat här i två veckor.. Och sedan
dess har det inte heller hänt så mycket..
Och ska det behöva vara under påtryckningar?
Visserligen finns det mycket folk här, många som
behöver hjälp och tiden kanske inte riktigt räcker till
för allt.. men jag tror att problemet ligger i
för allt.. men jag tror att problemet ligger i
att det är nya doktorer varje dag..
Hur ska dom kunna sätta sig in i allt på
alla på ett kort möte?
Men återigen, om man nu verkar "ge upp"
här, varför skickas jag inte vidare till
en annan avdelning eller annat sjukhus då?
Har till och med bett om remiss till annat
sjukhus, men endå ligger jag kvar här?
Känns ju snarare som om man inte vill
att man ska kunna lösa det här då?
Eller har jag helt fel?
Olika doktorer
Lite fram och tillbaka som vanligt..
Ny doktor som vanligt..
Att det inte kan vara samma doktor
för jämnan..? Eller iaf oftast..?
Det skulle ju vara så himmla mycket enklara
om samma doktor hade kollen..
Då skulle dom ju veta mer om varje patient..
Mer om mig..
Nu blir det så hattigt fram och tillbaka med olika
beslut varje dag..
Är livrädd för vilken doktor som kommer idag
och vad den doktorn ska ändra i planering kring mig..
Vad den doktorn ska tro om mig..
Idag lät det återigen som om dom skulle
skicka hem mig.. och då redan imorgon..?!
Dessutom sa doktorn det som om jag skulle
vara glad över att få åka hem utan att vara frisk
tycker jag..??! Lixom say what?!
Sa det till h*n att det går inte.. Finns inte
en chans att jag skulle klara av att åka hem
nu, har alldeles för ont..
När jag sa det känndes det dessutom som
om att h*n inte ens brydde sig om det..
Ja menar Vem tusan vill åka hem,
utan en diagnos?, Utan behandling
och att vara sjukare när man åker hem
från sjukhuset än när man kom hit?!
Dessutom finns det ju inte en chans till
att jag skulle klara av att komma hem då jag har
för ont och då vill jag ju inte bara åka hem mer
smärtlindrad, utan jag skulle helst villja va frisk..
Eller i alla fall påbörjat en behandling..
Men här känns det som om man
börjat ge upp.. Väntar på svar från några
prover och om dom inte visar något,
så ska jag tydligen acceptera att jag
aldrig kommer bli frisk..?
Att man bara ska ge upp..?
Jag skulle ärligt talt hellre få beskedet
canser och att man kan börja behandla,
än att inte veta något..?
än att bara ge upp!
Hoppas på en annan doktor i morgon
som vill utreda mer.. en som inte vill ge upp..
Att ta förgivet..
En livad kväll..
Inte lätt att apassa sig till att ligga
i större sal med fler folk efter att legat helt själv..
Pipande ljud,
snarkande tanter och en
massa strunt prat..
Så mycket tankar..
Så mycket folk som ställer upp..
Så många som kämpar..
Men endå är frågan ..
Hur långt räcker det...?
Börjar bli svårt att komma ihåg
hur livet var innan man blev sjuk..
Så länge sedan man kunnde göra vad
man ville och inte kroppen tog emot..
Så mycket man förlitat sig på att kroppen alltid
ska fungera..
Det händer aldrig mig..
Saknaden av att göra något nytt och spännande..
Dansa Polka..?
Känns lite som att dansa polka idag.
Två steg frammåt, ett steg bakåt..
Idag kom i alla fall Felix mamma upp
på morgonen och satt med hela förmiddagen
för att invänta ronden. Känns jätte bra att ha
yttligare ett stöd med, då mamma börjar bli
ganska trött och lite för perssonligt knuten...
Tusen tack för det Brita. :)
Ronden känndes förvånantsvärt bra, ligger kvar på sjukan.
Ska göra fler prover för att kolla fler sjukdomar.
Dom funderar även på att göra en nya
titthålsoperation.Tror det vore toppen att
kolla vidare så, då många tankar just nu ligger
på att det kan vara endometrios,
en sjukdom som är väldigt svårupptäckt, men matchar
mina symptom väldigt väl. .
Hoppas så mycket att man kan hitta något,
att det kan vara något annat än nerverna,
att man faktsikt kan bota det här..
Inte riktigt lika snurrig idag heller, så lyckades
med lite hjälp även duscha idag.
Fy tusan vad skönt!
I vardagen glömmer man hur skönt det
faktiskt kan vara att bara få duscha. ..
Man tar det lite för givet att man alltid
kan göra det..
Så riktigt underbart att få känna
sig lite ren igen, även om det var ett
helvete att utföra det...
Så flera små steg frammåt, sen var det
naturligtvis dags för ett steg bakåt..
Va tvungen att byta rum igen..
Så ligger i ett 4 bädds rum nu..
Så himmla mycket jobbigare att inte få vara
ifred! Att behöva dela toalett med en massa
andra och frammförallt så blir det mycket mer
spring och liv om nätterna..
Jag som har så ont vaknar av minsta
ljud nu så kommer väll bli ännu tröttare
om dagarna nu..
Som om jag inte va typ död innan.
Plus att det blir svårare med besök på
kvällstid då man stör andra också..
Men men, så det är i vården, sånt man får
stå ut med. Jag har ju haft en himmla tur
som fått haft eget rum så länge..
Så frammåt bakåt hit och dit..
Prova nya medeciner igen och hoppas
något blir bättre fast att det känns förjävligt just nu..
Living hell
Living hell...
Blir bara sämmre..
Sjuk i 5 månader nu..
Inlagd 2.5 vecka..
Har fått feber och andings svårigheter..
Testerna visar som vanligt ingeting..
Men halsen är tjock som tusan och varje andetag
gör ont..
Febern hettar på kinderna och kläderna
blöta..
Fönstret vidöppet så kall luft kommer in..
Rödflammig i ansiktet och på halsen..
Det tar vi två alvedon för..
Inlagd 2.5 vecka och blir bara sämmre...
Sjukhus posten..
Lite julafton fortsetter här uppe.
Eller ja okey, den här gången har jag faktiskt
köpt allting själv.
Nät shoping är farligt, när man ligger och
tycker lite synd om sig själv.
En synd som nästan alla tjejer delar?
Fått hem iphon 4s och vill så gärna börja
använda den istället, men orkar inte lägga över allt
just nu.. Dessutom är datorn hemma med mina program i..
Fått en massa kläder från Nelly och fler
kommer under veckan. Enda problemet..
Jag kan inte stå upp och prova kläderna!
Snacka om irriterande! Det kryper i fingrarna
över att få dra på sig och prova allt..
Hoppas bara jag blir frisk någon gång så att
jag klarar av det.. Att jag blir så bra att jag inte
bara ligger som en hög i sängen och inte
kan göra något av mitt liv.. PANIK..
Däremot fick jag även hem
prolash + eyegrowth serum, ni vet ett sådant serium
som ska göra ögonfransarna längre och
fylligare. Den kan jag faktiskt redan nu ta upp
och börja testa! :) Synd bara att det tar sådan tid
innan man ser något resultat..
Hoppas att det blir något resultat överhuduv taget?
Någon som har provat innan?
Så lite finns det att pyssla med även när man är
sjuk.. Lite tjej får jag faktiskt fortfarande känna mig
som när man fortfarande kan shoppa..
Nu endlös panik..
Snälla låt mig bli frisk och få rätt hjälp
nu så att jag klarar detta.
Vill få lov att använda allt jag köpt med..
En väntan på besked..
Lugna helg..? eller?
Känns som allt står stilla.
Imorgon kommer dom riktiga doktorerna tillbaka,
så sjukt nervös inför vad dom ska säga..
Tror dom har gett upp om fler undersökningar
och i sådana fall är det bara att vänta på provsvaren...
i vanliga fall kanske det är bäst att göra hemma,
men med tanke på att jag inte ens kan stå upp,
knappt sitta för att jag har för ont, så undrar jag
hur fan ska de gå till om dom vill skicka hem mig?
Det kommer ju aldrig att gå?
Skulle ha stora svårigheter med bilresa,
eftersom jag inte kan sitta upp och
hur skulle jag kunna ta mig upp för alla trapporna
hemma? Hur skulle jag kunna klara av dagen hemma?
Det skulle ju inte ens gå med en perssonlig assistens..
O fy tusan vad jobbigt det skulle vara med en perssonlig
assistens.. Snacka om att känna sig dålig..
Neeeh de bara år inte, men så verkar inte
doktorerna se det, så får se hur det går imorgon...
Tänk att ett sådant besked kan förändra så mycket..
Hopps även få bättre smärtlindring så att jag kan
börja ta hand lite bättre om mig själv...
Sjukt förnedrande när någon annan måste flytta
ens kropp hela tiden för att man själv inte kan..
När man får ligga i sängen och borsta tänderna..
Vill bara bli frisk så att allt kan
gå tillbaka till vanliga rutiner igen..
Det finns alltid dom som har det värre
och jag undrar hur dom klarar det med tanke på
vilket helvete jag har det..
Hur står man ut?
Hur orkar dom kämpa?
Det finns alltid dom som har det värre..
God times ceep on coming..
Det fortsetter ju så bra att
under eftermiddagen kvällen,
verkar jag nu inte längre kunna stå upp
längre utan att få blodtrycksfall..
Nära att svimma vid ryy flertal tillfällen,
så nu får jag sitta på en typ rullstol fast att
det är ett hål i botten så att man kan gå på
toa i den.. Smart faktiskt. Så någon får hålla i
huvudet på mig så att jag ksn ha det böjt neråt
och så får dom köra mig fram och tillbaka till
toalett får nu kan fröken inte gå längre..
Snurrar som tusan bara jag sitter upp..
Äta gör svinont så inte mycket får man i
sig heller.. Ännu bättre lixom.. Och inte blir
det bättre av att man får laktos i maten...
Mår verkligen bara sämmre och sämmre
hoppas proverna visar något för detta funkar
inte alls..
Man hinner tänka så mycket.
när man ligger still hela dagarna.
Så börjar irritera mig på när
folk (framförallt i filmer) gnäller om små saker,
när det känns som det finns så mycket
värre saker att gnälla över.
Lite irrriterad på mig själv med för hur
jag gnällde förut...
Ja menar jag stog i alla fall på båda
benen och hade hälsan i behåll..
Nu är man helt bunden ..
Känns som man kastar bort
livet genom att gnälla på små saker..
Jag menar det finns alltid dom
som har det värre..
Så ta det lugnt och njut av det
du har i alla fall.. :/
När dagarna bara sitter i hopp av oro och smärta
Dagarna sitter i hopp av oro och smärta...
Lite skakis fortfarande efter förgårs
svimmnings attack. Brukar alltid vakna upp direkt,
men den här gången var jag borta så länge och så
himmla borta efteråt, minns nästan inget av vad som
hände ca en timme efter att jag svimma tills ena droppet
runnit in,dom lagt mig med huvudet neråt och fått massa
tabletter. Det gjorde bara så sjukt ont, har aldrig upplevt sådan
smärtattack innan. När det gör så ont att allt bara försvinner,
tillslut. Brrr läskigt. Rädd för vad som händer min kropp.
Sedan igår sövde dom ju ner mig igen och tog
massor med prover. Inget som syndes direkt,
men får vänta på en hel del prover...
Va heeeeelllt borta hela dagen sen.
Somnade precis hela tiden och minns
nästan ingeting från igår, vart först lite
halvmedveten om vad som hände runt mig
vid typ 7 på kvällen. Sov hela natten med, så lite
läskigt idag att känna att man har förlorat ett helt dygn,
bara sådär....
Vill liksom ta vara mer på tiden, men för sjuk
för att kunna göra något åt det..
Alla tjatar hela tiden på att jag måste upp mer,
men har så sjukligt ont i liggandes ställning och
sitta och stå är värre så vill inte ens utsätta mig för det
längre.. Klarar mig knappt till toaletten, mamma får typ jämt,
hjälpa mig och endå är det ett rent helvete.
Alltid effter något sådan som en smärttopp kommer..
Så sjukt orolig! Kan inte ta mig någonstan
och man hittar typ inget..
Kan inte ge upp, måste utredas mer, men
allt verkar bara gå i motvind...
Ser tillbaks och önskar livet vill
bli så igen, att få leva fritt igen...
två steg framå och ett stort bakå
puuhhh... Så jäkla mycket krångel just nu!
Fett sur och irriterad över saker som sägs..
Igår va ja helt död iaf, halv sov igenom hela dagen,
lyckades somna mitt i meningar, när jag smsa,
kolla något på datorn och när jag åt..
Ja nästan preccis hela tiden va jag än gjorde,
fett skumt...
Idag vart det fart på grejerna och får i mig
massa laxerande för att imorgon,
sövas ner och göra tre stora undersökningar.
Äntligen lite fart påt.
Hade just ett stort steg bakåt...
Satt på toan och svimmade och sen vart
värsta sjukt läskigt, Hade ingen kontroll
över kroppen. Allt var bara som ett lågt
brus av vad dom andra sa, kunde inte
röra mig eller något! Fett läskigt!
Så har två dropp nu för att kanske kunna
bli lite normal igen, hoppas det funkar.
Sjunker djupare
När man inte tror det kan bli värre,
lyckas de alltid på något sätt,
finns det inget stopp?
Är i helvetet just nu och lågorna blir allt tjockare.
Snälla låt mig vakna, det ka inte vara sant,
jag orkar inte mycket mer.
Det kommer bli lite annorlunda här nu...
När ma inte tror att det kan bli värre..
När man tror att det inte kan bli värre,
så lyckas det bli så tyvärr på något sett endå..
Först var det ju gynn undersökning och den
gick väll bra alltid något iaf, sjuksköterskan va
underbar och gav mig extra smärtsstillande så
att jag skulle klara undersökningen. :)
Sedan började det jobbiga..
Hade ju möte kl 14.00 hos expert doktorn.
H*n undersökte nogrant och kom sedan på
en del undersökningar vi kunnde göra, för att
utesluta andra sjukdomar.
Sedan började vi prata om smärtlindring under tiden.
Baaam slut med det roliga...
H*n ville prova något nytt och höja en doserna lite,
jätte bra, men h*n vill att när jag får en smärttopp,
så skulle jag istället som jag haft nu senast få spruta
morfin gå tillbaka till andra morfin tabletter...
Det funkade inte förr och nu har ändå min smärta
blivit värre... Men h*n ville prova det ändå..
Det är typ som att för mig dömma mig till
stort lindande eller döden..
Så ont gör det...
Alternativet var epidural bedövning,
(ryggmärgs bedövning) har fått in spruta
i ryggmärgen förr och det är något jag aldrig
kommer vlija ha igen..
Men h*n lovade mig att det skulle bli
dubbel dos mot förut (20 mg) och att jag skulle
ha fri tillgång till det. Alltså pillrerna på bordet hos mig,
så att jag inte ska behöva vänta på sköterskorna ska
leta fram det....
En mycket ledssen Madde rullades ner till
avdelningen igen, då jag inte tror på den
smärtlindringen alls... :(
Men så klart blev det värre, för så fort
Felix och Mamma gått kom avdelnings läkaren in
och ändrade allt..
H*n tyckte att alla undersökningar
förutom en var totalt onödiga och att
jag borde skickas hem direkt efter den var gjord,
då jag bara tar upp plats här och att avdelnings läkarna har
utrett mig allt dom kan här endå..
Jag sa det då men jag är ju fortfarande sjuk,
har galet ont och kan inte ens sitta upp
utan att det blir helt galet illa...
Svaret vart ja men hade du förväntat dig bli frisk?
Du får ju stå ut med smärtan och kanske
utredas hemmifrån och om jag har för
ont är ju inte hens problem..!
Helt tvärtemot vad expert doktorn sa!
Dessutom sa h*n att dom drar ner medecinerna
och att jag får 5 mg om jag blir dålig
och då av sjuksköterskorna...
Detta hade godkänts av expertdoktorn..
Say what??!!!
Så allt det smärt doktorn sa till oss stämmde inte alls?.
O hur i helvete ska jag överleva på det här?
Hur ska jag kunna åka hem?!
Det finns ju liksom inte en möjlighet,
jag kan ju inte ta hand om mig själv
över huvudtaget och dessutom behöver
jag ju tillgång till doktor hela tiden.
Ska jag ta en ambulans upp varje dag?
När jag sa det tittade h*n underligt och sa bara
du får väll låv att se till att någon tar hand om dig,
det är inte mitt ansvar.
Snacka om knytnävslag i ansiktet!
Trodde sjukvården var till för att ta hand om folk.
Vad dömmer h*n mig till för liv egentligen?
21 år och föralltid sängliggandes med ständig smärta?
Är så arg och ledssen just nu att jag inte vet vad.
Hoppas jag överlever natten utan några smärtattacker,
så att man kanske kan få tag på rätt doktor imorgon och
dels ställa mot väggen för att dom ljög? och dels
kunna få hjälp.
ska även kolla med karolinska så att man
kanske kan bli förflyttad dit, med lite fler
kompetenta läkare.
Finns lite hopp kvar, men ser mörkt ut just nu...
Tur att jag har min baby ♥
Ensam är inte stark..
Nu kommer nattens tankar igen när man är ensam..
Kommer jag bli bra? :(
Lite spänd inför imorgon då jag ska träffa en
ny doktor.
Hoppas h*n har någon ny tanke eller ide..
Vill bara inte att det ska vara nerverna,
vill kunna bli frisk igen,
vill inte dö.
Inget bra att vara ensam här,
ensam är inte stark just nu.
Om inte h*n har några bra förslag kommer jag nog
bli förflyttad till annat sjukhus ganska snart,
där dom är kunnigare. Det blir förmodligen
något privat eller Karolinska.
Måste ju få all hjälp som går nu,
Är liksom 20 år och får i mig över 70 mg morfin
om dagen plus alla andra tabletter..
Det är liksom mer än dom flesta narkotika missbrukarna
får om dagen...
Även en annan panik börjar komma..
Jag som älskar träning och hälsa och nu den sista
tiden här på sjukhuset har jag ökat med ca 7 kg!
Trotts det äter jag nästan ingen och spyr större delen
av dom flesta dagar...
Tunn är jag väll i övrigt men magen ser
nästan hög gravid ut..
Frågar läkarna massor men dom vet inte riktigt om det
beror på sjukomen eller tabletterna än..
Shit kommer att komma härifrån som
en flodhäst om det fortsätter så här.
Vill ut och springa! :(
Längtan efter att vara snygg brud i lyxförpackning
Längtar hem sjukt mycket!
Vill bli frisk och komma igång och röra mig igen.
Saknar att springa dansa och rida så det sjunger om det.
Hade precis kommit igång lite med det igen innan jag vart
sämmre och var tvungen att läggas in, träningschemat
ligger kvar på bängen hemma och väntar otåligt.
Funderar även starkt på att fixa lite hjälp på
traven för att få tillbaka min kropp igen och hittade,
Raspberry ketone. Den är rekomenderad utav
massa experter och kändisar som Opera och
Kim kardashian som också har en galet fin kropp.
Har någon provat den?
Verkar galet bra som hjälp på traven men även
extra bra för mig som får i mig så lite vitaminer..
Måste ju vara i topp trim om jag lyckas ta mig
ur det här helvetet så jag kan komma i alla fina nya kläder,
som väntar på mig hemma.
För när man inte har något att göra här
har jag suttit och tröst shoppat massa
så det finns om jag kommer hem.. :)
Hur kommer det sig igentligen.. ?
När jag var hemma innan jag vart sjuk var jag
lite tveksam om jag ville ta tag i modell biten igen,
men nu när man ligger här och förstör kroppen,
ja då är man super sugen?
hmmpff vill bli frisk.!
Gör om gör rätt..
Hur gör man för att orka..?
Ny doktor idag igen...
Berättar först att h*n tänker göra massor
av nya undersökningar, (Jippy!)
sedan gick h*n över och prata massa skit tycker jag..:(
Prata om eller kanske inte visste om perssonalens skit,
utan lade över de på mig.. Vill dra ner medecinen, och
säger att jag snart är frisk och helt utred..
Ingen koll på att det var nerverna eller om att
jag kanske ska byta sjukhus och att jag måste
utredass massa mer nevrologiskt..
INGEN KOLL ..!
Tror h*n e doktor och tror h*n kan allt..?
Trodde jag mådde bra och haft en bra tid här..
Bull el shit..
Sjukt trött på att vara sjuk, att dom inte
har någon koll och tar inte ansvar över verken mig
eller sin misstag!
Ny personal varje dygn och ingen
någon koll,
blir sjukt stressad av de här. ..
Som fel medecin konstant,
får laktos ist för laktosfritt
för dom alltid missar kolla listan..
Ingen håller något va dom lovar..
Vad fan har vi för sjukvård...
Helvetes dag..
Ettt sådan helvete man är i!
Så sjukt fucking trött på det här!
Idag tog vi tre steg bakåt igen..
Dagen började väll igentligen ganska bra med
Beccus, Mickis och Annet, då vi hade lite spa dag,
med ansiktmask +gurka för ögonen och manikyr.
Fett mys. Men sen har allt brakat samman...
Vid strax före kl 3 idag började jag få så där
väldigt ont igen och bad om smärlindring,
det var en utav dom bästa sjuksköterskorna
som jobbar, så fick en spruta direkt.
Problemet var att h*n gick av sitt pass strax efter och
min värk ville inte ge med sig utan hade fortfarade
lika ont och en anna sjuksköterska som inte ville lysna
riktigt på mig tog över. ..
H*n gav mig först en till spruta och när jag fråga
hur mycket det var i då jag vill ha koll,
vägrade h*n berätta för h*n tyckte att det
inte spelade någon roll och att jag inte skulle bry mig..
även denna spruta ville inte funka och jag fick
tjafsa lite för att få en ny, vi provade då ett annat
preppart som hade en jätte liten effekt men när den
vanliga halvtimmen gått hade det inte fått någon större
effekt.. Men denna gång ville h*n vänta ännu längre för
att jag nu fått "alldeles för mycket". Man hade
även på dagen idag tagit ut min kanyl för att ge mer
sprutor i benet i stället.
Jag väntade för att jag vet att jag får mest hjälp om
jag är sammarbetsvillig trotts att jag nu haft
rigäl värk över två timmar..
Det tog inte lång stund innan värken gick över till
helt okontrollerbar nivå..
(En skala 1-10 låg den på 12)
Tårarna sprutade åt alla håll och jag skriker lite i mina
ojjande och ajjande.
Ringde efter h*n, men h*n ville fortfarande vänta.
Det blev en massa tjafs och h*n fick ringa
jour doktorn som även har hand om mycket annat,
så när det är söndag så det blev än väntan..
När h*n fått prata med läkaren på telefon
fick jag en spruta om jag även tog en
ångestdämpande tablett/sömntablett,
efftersom h*n trodde jag hade ångest över att
kanylen var borta..
Jag spydde då som en gris eftersom
det gjorde så ont och vill helst inte ta en sådan
tablett då jag verkligen inte har ångest och
det även är jobbigt att ta lugnande då man blir
trött endå och inte vill somna när man har så ont eftersom
jag vet att när jag vaknar blir det mycket mycket värre..
H*n kallade då mig en massa saker sa att jag var
barnslig som grät när det gör ont och att h*n minsann
hade fött tre barn och nog visste vad riktig smärta vad.
Att jag inte var sammarbetsvillig och inte lyssnade på h*n
eftersom jag inte lugnade ner mig...
Jag vet inte hur alla är man jag gråter om det gör så
hysteriskt ont och nervsmärta är den smärta som gör ondast
och med tanke på att jag får så mycket medecin och endå
har så ont säger en de om hur ont det gör,
men jag tröck i mig tabletten och fick sprutan, men det
dröjde ju inte länge innan jag höll på att spy upp
tabletten, det var bara det att den fastna i halsen!
Så det vart kålsvart för ögonen..
Bara pappa var i rummet och vakna till lite av
att han skaka på mig, men kännde hur den fortfarande
satt fast pappa skrek på hjälp och dom drar upp
mig sittande (mer aj) och sjukksköterskan ser skapligt nöjd ut
att jag är tyst så h*n fattar inte riktigt först att den sitter
fast, innan h*n kappar till mig i ryggen och jag fortsetter spy...
Inte medgörlig..?
Det blit yttligare än lång väntan innan då smärtan inte
ger med sig och h*n går mot massa protester med på
att ge mer morfin.. Även denna gång blir det snarare värre
än bättre med denna gång vägrar h*n hjälpa mig alls så
hon ringer doktorn igen och h*n vill komma upp, men
står i en operation så väntan blir lång..
(känns ännu längre när man har ont)
Nu tror jag äntligen när h*n kommer att jag ska få
ordentlig hjälp så blir lite lättad när h*n kommer
efter att haft extrem ont i 4 timmar..
Mer tjafs och allt jag får är 1 till morfin spruta (låg dos)..
Blir skapligt arg nu när man haft ont så länge och dom
inte gör något ordentligt när dom märker låga doser
inte hjälper, då jag bara får ondare och
smärtenheten tydligt sagt att jag inte får ha det.
Ringer morsan i panik och hon kommer snbbt hit och
börjar härrja på dom och vips så får jag lite mer hjälp.
Nu börjar även nästa läkar för en liten stund sedan och nu börjar
äntligen värsta smärtan gå ner..
suck av lättnad..
Men alltså från klockan 3 till halv 9, med extrema
smärtor, knappt någon hjälp och massa
kränkningar utav sjuksköterskan..
Fick även veta att sköterskan missköt sig mer
och gett mig för lite dos morfin i början
så mycket möjligt det inte behövt bli så om
h*n gett rätt dos som var ordinerat från början..
Vilket helvete!
Lite för ont fortfarande, men hoppas på
lite mer hjälp och somna snart, så det kanske blir
en bättre dag imorgon..
Läntar tillbaka
