När dagarna bara sitter i hopp av oro och smärta
Dagarna sitter i hopp av oro och smärta...
Lite skakis fortfarande efter förgårs
svimmnings attack. Brukar alltid vakna upp direkt,
men den här gången var jag borta så länge och så
himmla borta efteråt, minns nästan inget av vad som
hände ca en timme efter att jag svimma tills ena droppet
runnit in,dom lagt mig med huvudet neråt och fått massa
tabletter. Det gjorde bara så sjukt ont, har aldrig upplevt sådan
smärtattack innan. När det gör så ont att allt bara försvinner,
tillslut. Brrr läskigt. Rädd för vad som händer min kropp.
Sedan igår sövde dom ju ner mig igen och tog
massor med prover. Inget som syndes direkt,
men får vänta på en hel del prover...
Va heeeeelllt borta hela dagen sen.
Somnade precis hela tiden och minns
nästan ingeting från igår, vart först lite
halvmedveten om vad som hände runt mig
vid typ 7 på kvällen. Sov hela natten med, så lite
läskigt idag att känna att man har förlorat ett helt dygn,
bara sådär....
Vill liksom ta vara mer på tiden, men för sjuk
för att kunna göra något åt det..
Alla tjatar hela tiden på att jag måste upp mer,
men har så sjukligt ont i liggandes ställning och
sitta och stå är värre så vill inte ens utsätta mig för det
längre.. Klarar mig knappt till toaletten, mamma får typ jämt,
hjälpa mig och endå är det ett rent helvete.
Alltid effter något sådan som en smärttopp kommer..
Så sjukt orolig! Kan inte ta mig någonstan
och man hittar typ inget..
Kan inte ge upp, måste utredas mer, men
allt verkar bara gå i motvind...
Ser tillbaks och önskar livet vill
bli så igen, att få leva fritt igen...
Kommentarer
Trackback
