Att ta förgivet..
En livad kväll..
Inte lätt att apassa sig till att ligga
i större sal med fler folk efter att legat helt själv..
Pipande ljud,
snarkande tanter och en
massa strunt prat..
Så mycket tankar..
Så mycket folk som ställer upp..
Så många som kämpar..
Men endå är frågan ..
Hur långt räcker det...?
Börjar bli svårt att komma ihåg
hur livet var innan man blev sjuk..
Så länge sedan man kunnde göra vad
man ville och inte kroppen tog emot..
Så mycket man förlitat sig på att kroppen alltid
ska fungera..
Det händer aldrig mig..
Saknaden av att göra något nytt och spännande..
Kommentarer
Trackback
