"Man måste nästan vara frisk för att orka vara sjuk"
Räkna varje kvart...
Natten va hemsk, så himmla ont i kroppen,
så vid tvåtiden i natt gav vi upp och tog bort bedövningen,
eftersom den hamna så snett och koppla i en morfin pump
istället. Så ungefär varje kvart trycker jag på en knapp som skickar
ut morfin i kroppen. Skönt på dagen då man kan bestämma mer
själv och inte behöver ringa efter sköterskor, men jobbit på natten,
då man vaknar av att man måste trycka på pumpen för det gör för ont...
Fast det är endå bästa lösningen vi haft.
Så idag kan jag röra lite på benen igen och
med hjälp av sköterskor har jag suttit upp på
säng kanten 3 korta stunder.. Sjukt ont, men ju
längre man väntar efter operationen desto svårare blir det.
Måste säga det att jag tycker det är så sjukt stor skillnad
mellan dom två olika sjukhusen... Här får man verkligen hjälp,
dom lyssnar och dom har en helt annan rutin. Känns jätte
bra att vara här i stället, hoppas jag får stanna här ett par dagar till.
Fick en kommentar igår som jag känner att jag måste förklara
mig lite för här. Denna trodde att jag inte trodde/ville bli bra.
Anledningen till att jag hoppas så mycket på
att det är det här och att jag är så rädd att det inte är det här är
ju inte för att jag inte vill eller tror att jag inte kommer bli bra, utanför
att nästan varenda doktror som jag pratat med har sagt till mig att
jag nog kommer att få leva med den här smärtan..
Hade jag inte haft mamma och alla andra som kämpat för
mig hade jag inte fått gjort verken den här operationen eller
några av de undersökningar jag gjort innan för att doktorerna
hade redan gett upp.. Flera av dom var så inne på att det
"bara" var nerverna som gjorde ont och dom kunnde man inte göra något,
åt att dom tyckte allt annat var onödigt.. Så om man får höra det hela tiden är det lätt
att detta fastnar mentalt och då speglar ju dett vad jag skriver i bloggen,
men hade jag inte hoppats och trott att jag skulle bli bra, hade man inte fortasatt
att undersöka mig, så det gör jag ju. Det är inte lätt att vara sjuk idag
och flera av dom jag pratat med som ligger inlagda säger samma sak.
Man måste nästan vara frisk för att kunna vara sjuk.
Så därför är jag alltså livräd för att det ska vara så här resten utav
livet för det är det dom flesta doktorer säger till mig.
Så alltså om jag inte kämpar och tror på att jag vill bli
frisk kommer jag aldrig få den hjälp för att kunna bli frisk.
Man måste hitta rätt doktor helt enkelt om man inte har någon
"vanlig" åkoma..
Därför är jag också jätte glad att jag har skrivit av mig här
hela tiden så att jag kan bearbeta allt som händer och även
få ut till alla här än att berätta för en och en och även för dom
som är i en liknande situation att man inte är ensamm.
Den tanken har hjälpt mig.
Så nu hoppas vi att det är det här för annars
vet jag snart inte vilka trådar vi kan dra i längre för
att kunna fortsetta få hjälp.
Operationen
Nu har jag äntligen kommit upp
ifrån uppvaket, de har väll gått bra tror ja..
När de körde ner mig imorse till operation ville
dom börja sätta en ryggmärgsbedövvning på mig..
Uff dagen innan hade vi pratat om en annan bedövning så
vart ett stort bakslag att den dessutom skulle göras före operationen..
Fett rädd, lovat mig själv att aldrig gå in i ryggraden igen,
så dom va tvungna att få mig att somna för att kunna göra den.
Drömmde läskigaste drömmarna, känndes som om jag var
vaken under operationen, hade tydligen yrat massor och
de va alltså mellan när jag fick ryggmärgbedövmingen
och operationen bara, men fett läskigt!
När jag vaknade upp efteråt va hekt galet vilken panik
jag hade.. Räddslan över att jag trodde jag varit vaken
under operationen, räddsla för hur det hadde gått, rädsla
för det gjorde ont typ överallt, rädsla för att jag inte kunnde
röra mig och sjukt rädd för jag inte fatta var jag var..
Så ryggmärgsbedövningen funkar helt okey
förutom att det sticker ner i höger ben så att jag inte
kan röra det.. fast skönt at inte ha hysteriskt ont..
Operationen gick väll bra och dom kan ha
hittat vad det beror på, men inte säkert.
Hade en sammanväxtning på höger sida. Det vill
säga tarmen hade växt ihopp med bukvägen och
fastklämd där i mellan hängde en nervtråd.. Så det kan
utan tvekan ha skapat smärtan.. Om den fanns redan vid
förra operationen eller om den kom efteråt går inte att säga.
Det sker oftast genom något slag mot buken..
Så mycket möjligt att jag om några dagar kommer att
må bättre. Nu gör det ju främst ont av den nya operationen
och sen gäller det att "vänja" hjärnan igen att det
inte gör ont..
Så har sjukt mycket jobb och värk frammför mig oavsett
om det var det eller inte, men vi hoppas allt vi har
att detta va problemet.
Nu är det dags...
Nu är det dags..
Duchat med Hibisckrub? fler gånger för
att förbereda mig inför operationen,
pratat med narkosläkare, tagit massa prover
och nu är det dags för operation..
Hoppas inte det kommer in något akut innan
utan att vi kan börja direkt. Hoppas att jag
vaknar, att man hittar något inte allt för farligt.
Hoppas att jag kan bli frisk.
Dom har varnat mig att jag förmodligen kommer
att ha galet ont i morgon, hoppas inte det...
Hoppas det går bra och att ag kan bli mig själv
igen..
håll alla tummar och tår, be för allt ni har för mig,
hoppas jag inte begär för mycket nu..
Uppdaterar så fort jag kan..
Livrädd
Allt som händer förändrar en..
Att bara sitta i ett rum dag ut och dag in,
får en att tänka på andra sätt än man gjort innan,
jag förändras oavsett om jag vill det eller inte..
Är livrädd för operationen imorgon..
Det senaste halvåret har jag haft konstiga tankar,
läkarna skyller på tabletterna.. Jag är livrädd så
fort någon lämnar mig för jag tror hela tiden att jag aldrig
mer kommer få se perssonen, att den kommer dö..
Inte kunnat hålla tårarna borta, framförallt när det gäller fammiljen..
Tvångstankar att kolla aftonbladet flera gånger per dag så
att jag ska kunna se så fort som möjligt när olyckan är framme,
är det någon jag känner? Och en otrolig lättnad när det inte står
något eftersom jag verkligen är rädd...
Idag har dom där tankarna förändrats.. Känns nästan
som om jag haft för mycket tur i oturen som vaknat
varje gång jag varit sövd eller att jag klarade förra operationen..
Så idag är jag livrädd att jag inte kommer klara operationen,
att jag inte kommer vakna igen..
Jag vet att det är jag som har tjatat fram operationen, för
jag tror det är min chans att bli frisk på samma gång och
jag är glad att jag ska göra den, men sammtidigt livrädd..
Men vad har jag för val?
Vet att det här kanske är onödigt, men väll endå få
tacka alla som ställt upp för mig och sälla klarar jag mig inte
glömm mig aldrig och glöm aldrig hur mycket ni betytt för mig..
Det är nästan som precis för en hemsk olycka i någon film när man ser
sitt liv i revy.. sitter och funderar på dom val jag gjort i livet och
hur man på ett sätt skulle vilja ändra på några av dom, men
sammtidigt hade jag inte gjort just dom valen hade jag
ju inte varit den perssonen som jag är idag?
Jag älskar mitt liv (förutom att jag är sjuk)
jag har världens underbaraste pojkvänn, har ett bra jobb
som jag faktiskt är duktig på, jag älskar att jag har haft egen häst
och även många andra hästar som jag fått pyssla med
i hela livet, älskar att jag haft och har hästarna i mitt liv,
jag har en fammilj som jag kommer allt närmare och
massa underbara kommpisar.. Så igentligen är jag
sjukt tacksam över det liv jag haft och nu är jag livrädd för
att det är här det kommer sluta?
Gud vad patetisk jag är nu, det är en lätt operation,
men kan endå inte sluta känna som om det här
är min sista kväll.. Det är inte över någon jag känner
som jag är livrädd för att inte träffa igen, det är jag själv som
det känns som inte klarar av det här.. Nu kan jag inte gå
in på aftobladet och hålla koll och det här skrämmer
skiten ur mig rent ut sagt..
Galet vad jag ska ta tillvara på livet ännu mer om jag
klarar det här och blir frisk..
Unn mig mer av livet helt enkelt, inte kasta bort
ett ögonblick av chans till lycka..
Nu händere lite..
Äntligen händer det något i alla fall..
Är bara sjukt orolig att dom inte ska hitta
något imorgon.. För då ger dom snart upp och
det vore typ katastrof..
Ligger på i en annan stad nu, på ett annat sjukhus,
ett steg i rätt riktning i alla fall.
Lite skillnad på klass på sjukhus, här tog doktorn
och satte sig ner när han pratade med mig,
att stå ovanför är typ sjukt kränkande då dom får
större övertag. Dessutom satt h*n kvar och pratade med
mig i över 40 minuter! Då trotts att dom sökte h***** flera
gånger. Helt rätt tog sig tid för mig, vile höra allt ifrån mig.
Var verkligen intresserad och hade flera ideer om vad man
kan göra. Trodde inte det var kört än på ett tag.
Så imorgon ska jag opereras först av alla dirket på morgonen,
jag har första prioritet, det är endast om det är någon stor bilolycka,
eller något som det kan bli någon annan före. Känns sjukt mycket
bättre.
Däremot så finns det ett men.. Det finns fan alltid ett men...
Det är att jag kommer inte kunna stanna här..
Vi ska göra operationen hittar vi inget, måste jag tillbaka
till det förra sjukhuset, sen kan jag få komma tillbaka
hit om vi ska göra fler undersökningar, men jag får inte
stanna här undertiden...
Fet stort bakslag känns det som...
Här finns det så mycket mer kunskap, så
mycket mer vilja... Tror han mina chanser till
att bli bra minskar drastiskt om vi inte hittar något
imorgon så att jag måste tillbaka till det förra sjukhuset,
för där har man ju typ get upp... Där har inte alla samma
villja till att fortsetta utreda... Flera av dom har redan
bestämt sig för att man inte kommer hitta något känns det som..
Så nu ber vi till gudarna, håller alla tummar och
tår vi kan för att hitta något imorgon och om det inte är
allt för mycket begärt att det helst inte ska vara
något farligt utan som går att fixa. :)
Roserna av Felix är fortfarande sjukt fina som jag fick för
över en vecka sedan. Tröstat mig lite med dom <3
Nu ska jag agera nåldyna ett tag framåt..
Hoppas jag kan sova livrädd för operationen..
Mot nästa sjukhus :D
Första possitiva beskedet på länge! :)
Ronden idag var ganska intressant, skällde ut
doktorn massa efter natten händelser och h*n sa
att dom hade ringt massor men att det inte fanns någon plats..
Har ju funderat länge på trovärdigheten på det, men
idag tog h*n faktiskt åt sig ganska hårt när jag vart
arg om hur natten varit, så han lovade dyrt och heligt
att komma tillbaka i eftermiddag.
Fast det dröjde inte mer än en halvtimme innan hann kom
tillbaka och sa att jag ska åka till det andra sjukhuset
idag! :D Dessutom blir titthålsopperation redan imorgon förmiddag! :)
Hoppas verkligen att dom hittar något då och att det inte
är allt för allvarligt om jag nu endå går med på att offra min mage
med ännu flera ärr. Så trovärdigheten hos doktorn tvivlar jag
bara ännu mer på då, om han en halvtimme innan säger att
det är fullt och att 7 stycken operationer måste minst göras innan
jag kan få en tid..
Jag som ville fortsätta att modella :(
Inte en chans att man får en massa jobb när
man ser helt förstörd ut på hela magen...
men men det är det värt om dom hittar något så att jag
kan bli frisk. :)
Nu hoppas jag på en annan sak också,
hoppas jag får ha på mobilen och datorn där med.
Vill ju kunna fortsetta kunna ha kontakt med alla
och kunna fortsetta blogga..
Men äre så att det blir tyst här ett tag frammåt
så vet ni, då kan jag inte ha på datorn..
Hoppas att perssonalen där sköter sitt jobb bättre
och är trevligare där än dom flesta är här.
Fast det viktigaste är ju förstås att jag blir frisk.
*hoppas*
En helvetes natt
1 månad hann jag ligga här..
En månad med tortyr känns det som..
Går kvällen var ett helvete rent ut sagt..
För er som inte läste så fick jag laktos i kvällsmaten igår
och jag var rädd att jag inte skulle få mer smärtstillande..
Och som jag skrev.. Det blev krig hela natten!
Trotts att det var deras fel vill, ville dom inte ge mer smärtstillande.
Efter mycket gråt fick jag en tabett, men då skulle den tas bort från dagens
dos så att jag skulle få en mindre idag.
En tablett kunde jag ju redan innan räkna ut med dom smärtorna att den
inte skulle hjälpa och mycket riktigt, så fick be om en till.
Inte poppulärt och dom vägra..
Så efter yttligare massa gråt och skrik övertala jag dom att ringa
jourdoktorn. Jourdoktorn vägrade.. Mer gråt, sköterskorna fick ringa
igen och denna gång kom dom en ångestdämpande tablett som
är lite kramplösande..? Liksom va? Men men bara och ta den, även om
jag visst den inte skulle hjälpa.
Då började de riktiga helvetet för då sa grannen att
hon ville det skule var släckt hos mig med?
Det har h*n ingen rätt att kräva då vi ska få ha våra läslampor
tända hur vi vill eftersom vi har drapperie i mellan varandra.
Så har jag förstått det och så har det varit för alla andra medan jag
vart här. Sa det att om jag ska släcka kan jag ju inte ha ont, för då ligger
man ju bara och tänker på att det gör ont ännu mer, än om man
ligger och läser eller har någon annan distration.
Tror ni inte sjuksköterskan tvinga mig att släcka?
Så då fick jag h***** att lova att om inte tabletten hjälpt
innom 10 minuter så skulle jag få en ny tablett.
Så efter 10 minuter ringer jag, men då är h*n så ful att
h*n skickar in en annan sköterska med medelande att jag inte alls
ska få någon mer tablett. Va?! Både ljuger och vägrar hjälpa..
Sätter på en film i stället och skiter i att granntanten klagar
och fortsetter att ring efter hjälp..
Klockan 4 inatt för jag tillslut en till tablett...
Då har jag legat sedan klockan 7 med sjukt svåra smärtor +'
att jag hade ont hela förmiddagen.. ARG tjej..
Så vid kl 5 inatt så lyckas jag äntligen somna..
Sover en timme sen tänder grannen lampan och
då frågar jag varför h*n får ha tänt men inte jag?
Svaret blev av sjuksköterskan att det va dom som bestämmde
vem som fick ha tänt eller släckt?
Förbannad tjej snarare sagt...
Då hade jag ändå försökt med att om jag inte fick ha tänt att
dom åt minstånde kunnde köra ut mig ur rummet så jag fick ligga
i koridoren så länge tills det slutat göra så ont, men fick inte ens
det eftersom "det skulle blivit för rörigt"
Asså känns verkligen som dom bara var ute efter att
jävlas och tortera mig då det va dom som sett till att
jag fick ondare igen genom att ge mig laktos..
Så jäkla arg och besviken på sjukvården!
Misstag om om igen
Misstag misstag misstag..
SUCK
Jag är laktosintolerant, det står på listan och jag har varit
här i 4 veckor.. Tror ni inte jag fick laktos i maten ikväll igen?!!!
Vet fan inte hur många gånger dom missat, men ja menar nu
har jag ju endå legat här så länge pluss att jag typ alltid påpekar det..
Så jätte kul fick skit ont i magen nu på kvällen igen, frågade
och ja visst dom hade glömmt det igen och det värsta är att
det "laktos onda" sätter igång den vanliga magvärken så den blir
typ hundra gånger värr och ass svår att få bort. ..
Ganska lagoskt eftersom tarmarna protesterar mot laktosen
ett bra tag och det är svårare att bedöva bort med morfin och
det är bland annat tarm rörrelser som gör att jag får ont i
magen nu...
Det värsta av allt? Jag hade ju så jävla ont i magen hela
förmiddagen idag att det gick åt många vid behov tabletter
så hade inte många kvar nu på kvällen och då säger sköterskan
som gav mig laktos att "jaa, du borde vänta med tabletter när
du bara har en omgång kavr" eehhh? Say what?
Det är ju h****s fel att det blev värre då får h*n väll se
till att jag får mer smärtstillande om det behövs.?.
Så jäkla trött på den här sjukvården..
Det lär väll bli krig ikväll för nu måste jag ha mer
ligger och spyr för det gör så ont och tabletterna är slut..
Håll alla tummar för mig att dom är medgörliga och får
tag i jour doktor fort..
Nee.. tjafs förstås .. KRIG
4 veckors sjukhus väntan..
4 veckor på sjukhus..
Och inte ett skit händer..
Tycker fan det är tragiskt hur sjukvården är idag..
Eller om det bara är jag som hamnat snett här?
Njaa tror det är så för många..
Legat här nu i 4 veckor, fyra undersökningar,
har gjorts under 1 vecka, resterande 3 veckor har bara
varit väntan.. Senaste veckan har jag bara väntat på
att bli förflyttat till andra sjukhuset.. Läkaren igår på ronden
sa att dom inte ringt utan väntade å att det andra sjukhuset skulle
höra av sig.. (Liksom vaa) Läkaren idag sa att dom hade ringt varje dag,
när jag blev arg och sa att dom måste ligga på lite..
Vem ljuger? Idag på eftermidagen hade dom
pratat med det andra sjukhuset i alla fall och dom har kommit
pratat med det andra sjukhuset i alla fall och dom har kommit
framm till vilken avdelning jag ska ligga på, men sa att det var
fullt där just nu..
Ehhh? Jag vräker i min morfin och massa annat smärtstillande
och fortfarande har så sjukt ont att jag inte ens kan sitta upp längre
än typ 5 min utan att få galet ont.. Endå sätter dom inte fart?
Dom får väll fan se till att göra plats? Jag är väll kanske inte
livshotande och sånt går väll före, men jag är ju fortfarande akut..
Dom sa i förra veckan att operationen och allt skulle bli den här veckan,
men nu äre onsdag och inget händer.. Blir tokig!
Idag har de blivit värre ochså.. Haft sjukt ont så
fått tagit hur många doser extra som helst för att få stopp på det,
haft mer kontakt med läkare för sjuksköterskan blir orolig..
Endå händer inte mer..
Så fått legat i fosterställning, grätit spyt och halvsovit,
hela dagen.. SUCK
Jag vill ha ett liv igen.. :(
Tilsammans är man starkare
Sjuukt trött på att ligga på sjukhus nu..
Det händer inte mycket just nu, ingen som
tar tag i det... Ingen doktor kom idag heller som
dom lovat så fråga sjuksköterskan vad som händer
och fick svaret att det andra sjukhuset inte hade hört
av sig? aha ja men då man stå vi ju ringa igen och ligga
på lite? Då hade dom väll ringt en gång.. Suck
bara att vänta ännu en dag på att det ska hända något...
Legat i en vecka nu utan att något hänt utan bara väntan
på att bli förflyttad.. Asså fattar att livshotande skador
går före men jag är ju fortfarande akut, så fattar inte att
det händer mer? ...
Känner att jag behöver ny insperation att fortssetta
orka kämpa.. Skulle behöva en doktor som vill hjälpa,
skulle va roligt med fler besök, skulle så sjukt gärna
bara få åka hem över en natt och mysa med min älskling..
Någon som har massa bra filmtips?
Behöver sysselsätta mig för att orka, för att inte bli tokig..
Behöver sysselsätta mig för att orka, för att inte bli tokig..
Tur i oturen är ju mitt kusinbarn inlagd också på
samma sjukhus och det ger så mycket att vi har
varandra även om vi inte kan ses varje dag..
Men man har någon annan som är i liknande
situation, att vi är fågade här och att vi kämpar varje
dag för att bli friska.. Tilsammans är man starkare,
så sant i sådana här situationer.. Hade aldrig orkat fortsätta,
kämpa utan alla som finns runt mig här...
Tusen tack till alla som ställer upp.
Ansiktsmask och annat mys för att hålla igång <3
Det är lätt att bli glömmd..
Trampar inte ens upp en stig,utan snarare en gropp,
då jag bara trampar på stället..
Ronden idag va alltså nästan lika intet sägande,
som den varit i nästan en veckas tid nu..
Doktorn sa nästan exakt samma sak som igår,
att vi väntar på det andra sjukhuset, vilken avdelning
jag hamnar på där och när jag kan förflyttas..
H*n lovade återigen att komma tillbaka under dagen idag
och berätta hur de går.. Undrar om h*n kommer
att hålla sitt löfte idag?
Om second opinion är sista chansen eller inte
verkar jag inte heller få något vettigt svar på..
Alla bara svammlar och säger att jag inte ska ta ut något
i förskott om dom kommer hitta något eller inte..
Men va fan hittar dom inget är det ju svårt att gå tillbaka i
tiden och ändra vad som stod på remissen..
men men verkar va svårt att bli hörd här endå och få
det ändrat..
Massa feber idag med, fast idag fick jag
i alla fall alvedon för det och magen har än så
läng hållt sig okey..
Fast dom är ju liiiite roliga här..
Imorse glömmde dom mig vid frukost..
Dom brukar komma runt varje morgon och fråga
vad ma vill ha till frukost, men idag när kl blev 8 gick
alla ut från mitt rum och började äta, men kl 8.30
hade fortfarande ingen kommit och frågat vad jag
ville ha.. Så ringde efter dom och någon komm vid
kvart i 9 och när jag sa att jag inte fått frukost
vart h*n knallröd i ansiktet..
Dessutom va nästan alla laktosfria frukost
varor slut, fans inte ens smör och inte bara
på min avdelning då, utan på dom andra med..
Helt sjjuuukt dåligt tycker jag att det inte ens finns
frukost som alla kan äta..
Jag är tydligen lätt att glömma bort..
Brutna löften och fel medecin?.
Som vanligt så hålls det inga löften här..
Ja som man nog redan kunnde räkna ut i morsse
så har ju inte doktorn kommit tillbaka och berättat
om h*n fick tag i det andra sjukhuset eller vad som sades..
H*n skulle ju också berätta om second opinion, men de va
väll tydligen inte tillräckligt viktigt.. Ja menar om inte h*n själv
hann att komma hit kunde dom ju medelat mig genom
någon sjuksköterska eller så... Synd bara att ingen
här verkar ta det på allvar att en 21 åring bara ligger och
pumpas full på medecin, utan att sätta fart..
Har även lyckats få massa feber också..
Inte okey, hoppas det är övergående för annars
tror ja att dom måste skjuta upp operationen sedan..
Fast i och försig med den tackten som dom haft innan hinner
jag väll bli frisk innan det är dags i alla fall..
Vad värre var att när jag sa till så sa sjuksköterskan
att h*n skulle hämta panodil, då berätta jag att just nu får
jag bara äta alvedon tillsammans med dom andra tabletterna..
Tror ni endå inte att jag fick in 2 panodil..
Så trodde ju naturligtvis att ja då är det väll okey i alla fall då..
HA Ha man, kan nästan tro att dom vill leka med en, för det tog inte
mer än en timma innan jag vart dålig i magen och fick massa
mer kramper också..
Undrar om jag verkligen tålde panodilen......
Min älskling var förbi här nyss,
Lycka <3
Second opinion...
Måndag igen och sjukhuset
vaknar till liv..
Det är ju sjukt igentligen att läkarna jobbar
typ 7-16 måndag till fredag? Och visst det finns
typ en jour läkare på akuten, men det händer ju olyckor
och folk blir sjuka på helgen med? Och alla köer som
är på sjukhusen skulle säkert minska drastiskt om
doktorerna jobbade helg med..
men nae sjukhuset står nästan helt stilla på helgerna
fast att typ allt annat har öppet?
Sjukt igentligen tycker jag..
Ronden idag gav väll typ ingenting..
Doktorn sa idag att dom ska ta kontakt med det andra
sjukhuset igen och se..? asså va det borde ju hållit
kontakt hela tiden? Och nae h*n visste inte om jag
får komma dit den här veckan eller om jag måste vänta
längre... Det är ju typ sjukt, pumpa en 21 åring fylld med
morfin och sedan bara låta tiden gå.. SUCK
Vad ännu värre är på remissen har dom skrivit,
Second opinion. Asså dom har ju inte ens gjort en
ordentlig första utredning? Och är jag helt ute och
cyklar nu eller är det inte svårt att söka vidare efter
hjälp om dom på nästa sjukhus inte hittar något då?
Tror att då stängs dörrarna, för man kan bara få
ett andra utlåtande..?
Inte bra, inte bra..
Tänk om dom inte hittar något lixom?
Då kan man ju inte bara ge upp?
Måste ju fortsetta leta lixom..
Aha så nu är det bara att vänta igen..
Doktorn lovad att han skulle komma tllbak,
får väll se om h*n gört..
Vill ju veta vad som händer, kan inte bara
ligga här. .. :(
Felix är hemma igen:D
Lycka :D
Trammpar bara vatten..
Sjukt seg helg..
Hänt absolut ingenting typ..
Strulat lite med vilka illamående tabletter,
som jag får ta och hör o häppnad.
Persnalen erkännde att dom slarvat med sina
antekningar, att det var därför det vart sådana problem.
Så himla roligt när erkänanden kommer. Fast i övrigt
börjar dom sköta sig. Det är typ värdens skillnad från
första veckan när jag fick ringa 112 o allt va de va..
(om ni glömmt kolla gammla inlägg.)
Så även om vården inte riktigt sköts som den ska tycker
jag, så har den endå blivt lite bättre,,
Ronden idag gav inget nytt heller...
Det är bara att vänta på att sllt pappersarbete på
det andra sjukhuset ska bli klart.
Lite irriterad nu.. Såg att det är över 2 veckor
sedan som jag beställde från Nelly och har
fortfarande inte fått hem paketet..Sjukt dålig stil..
Det måste fixas direkt..
Vill bli frisk... :(
sjukt jobbigt igår
Jävligt jobbig dag..
Håller på att brytaihopp totalt typ..
Nattens mardrömmar sitter kvar i huvudet
och spökar.. Trotts att jag sovit så dåligt två nätter
på raken så är jag inte trött, vilket inte är så bra för
då finns det alldeles för mycket tid att tänka. Ni kan ju
säkert räkna ut själva att när man varit här i över 3 veckor
och inte hittat något, så är det inga lyckliga tankar..
Det börjar kännas som ett fångelse eller en mardröm
som man inte kan vakna ifrån och då menare jag inte
metaforiskt.. Fått sådan panik att jag fått för mig saker,
som att jag inte kan andas alls, så bestämmde mig för att
nae oavsett hur jävla ont det gör, så ska jag ut till balkongen.
så upp i rullstolen och bara jag kom utanför rummet så
började tårarna rinna. Ca 5 minuter klarade jag av därute,
innan jag höll på att simma, men är så sjukt glad att jag
tog mig ut! Då äntligen fattade jag att tyvärr var jag redan
vaken, men fan va nice världen fanns.
Tror inte det går att beskriva hur mycket man saknar
allt, vinden, dofterna, se saker, att bara känna olka material
mot sin hud varje dag. Alltså bara att hålla i olka föremål
så att man känner att världen finns. Det är på riktigt..
Låter kanske löjligt men ta vara på allt,
blir tokig i huvudet när man inte användar alla
sinnen ordentligt...
Klarade inte ens av att skriva klart dom
sista raderna utav det här inlägget igårkväll..
Så det får komma nu istället..
Seriöst..
Seriöst ställe det här, känns det som..
Vaknade kvart över 8 imorse av att ronden,
va här inne..Likssom asså VA?
Ska bli väckt vid halv 8 typ och få mina,
morgon tabletter, ta tempen och få frulle
vid 8.. Vad hände med alla dom stegen?
Så vaknade ju naturligtvis av att jag hade
så jäkla ont i magen.. Det kanske låter löjligt,
men på morgonen är det viktigt att man får sina
tabletter i tid annars blire direkt att man får ont i magen..
Alla i rummet fick frukost vid halv 9 men mig glömmde
dom så fick ringa efter dom så att jag med skulle få frukost..
Ronden i sig va också någon form av ett skämt känns det som..
Det var återigen en doktor från den här avdelning
som inte har rätt utbildning som inte visst någonting om
mig och det här var till och med värre än sist..
Hon kom in till mig och sa "oo jaa dig tänkte
jag bara hälsa på för jag har inget att säg dig"
hon visste inte ens vad jag hette.. Jag vart så
chokad att jag inte fick ur mig alla frågor ens innan
hon gick, så fick inte veta någonting om hur mina
prover såg ut som skulle var klara till idag eller
planer frammåt.. SUCK asså,
ännu en dag av bara väntan, som det känns
som om man bara kastar bort livet på..
Fan det måste hända något snart..
Natten va inte direkt kul heller..
Asså fyfan vilka mardrömmar,
drömmde typ hela natten att jag dog och hur djävulen.
lekt med mig och tortera mig.. Blev mördad typ 4
gånger och bara ett irrvarv av hur meningslös
båda min och alla andra människors existens var..
Sjukt läskigt, tjutit massa hela morgonen för
det går inte riktigt att släppa.. Det händer ju inget
kul här direkt som gör att tankarna skingras..
Blö vill bli frisk nu, vill få hjälp..
Härdsmällta..
Tittar på bilden,
Fan vad jag saknar mitt liv :(
Känns som det var år sedan jag var frisk,
fast att det bara varit i några månader..
Saknar så galet mycket att ha energi,
kunna göra saker, kunna träna, kunna fest
och jaa allt, typ! :'(
Vet att man ska hålla modet uppe,
men fan sitter och typ bryter ihop här snart. Tårarna bara
rinner. Vill bara bli frisk, vill inte vara sängligandes
så här. Fan jag klarar ju inte ens av att ta mig till
toaletten eller att ens sätta mig upp själv. .
Tänk om det här så här resten av mitt liv
kommer se ut? Tänk om jag aldrig mer
kommer kunna göra vad jag vill med mitt liv.
FAN, chansen att jsg ska bli bättre ser ju inte
så stor ut just nu..
20 år och så här ont resten av livet?
Är i ett riktigt tycka synd om mig
själv läge, vet att det finns dom som har
det värre, men det gör det inte mycket lättare
att acceptera min sits just nu..
vill inte somna heller, rädd för att sluta
andas.. Shit vad jag saknar min Felix :( <3
Helvete jag andas inte..
Ännu en komplikation...
Natten som var va hemsk.. Så fort jag somnade,
vaknade jag nästan direkt igen med värsta rycket,
ni vet som när man tror en bomb exploderat bredvid en.
Så vart det inte bara en gång, utan 6ggr på en halvtimme!
Paniken när man vaknar så och sedan 6 ggr på raken..
Så ringde efter perssonalen, dom skratta lite och
trodde jag haft mardrömmar.. yra om spöken..
Så försökte somna igen, men samma sak om och om
igen.. Ringde efter personalen igen och då kom vi på
att jag inte andades ordentligt.. Så vi höjde syrgasen lite till
och sov direkt mycket bättre.. Blev väckt några timmar senare för
att prova att sänka syrgasen igen, men han inte mer än att somna
innan jag vakna med ett ryck igen.. Så det var bara att höja syrgasen igen..
Så kul... Morfin är ju lätt förlamande i kroppen och för höga doser kan
göra att man slutar andas och nu klarar inte min kropp längre av
doserna jag går på utan måste sova med hög syrgas.. KUL..
På dagen kan jag ju påmina mig själv när man inte andas
ordentligt, även om jag har syrgas då med, då syrgas hjälper
emot yrseln och illamåendet, men inte alls lika
roligt när man behöver det för att andas..
Så nu är jag ju självklart livrädd för att somna i natt..
Det var illa redan innan att sova själv på sjukhus,
utan min Felix bredvid.
Snillet spekulerar
Ibland undrar man hur lågt det får sjunka?
Dagens rond utfördes utav en doktor som inte
kommer från den här avdelningen och som
inte har läst sådana ämnen över huvud taget...
OJ vilken hjälp h*n kunnde ge..
Dessutom hade snillet inte ens läst på
ordentligt om mig verkade det som då h*n
inte hade en aning om någonting, kunnde knappt
mitt namn.. Så när vi skulle diskutera mina tabletter
gick det ju naturligtvis inte så bra..
Tydligen så går en utav mina nya tabltter inte att få
tag på här h*n kunnde inte namnet och sa att man
skulle höra av sig till mina expert doktorer för att se om dom
hade den hemma.. Nu vet jag att dom inte jobbar idag,
utan inte är tillbaka förens på måndag. (h*an hade ingen
aning om det) Å då undrar ju jag naturligtvis, vad sätter vi in
under tiden? För vi har ju redan tagit bort tabletten som vi bytte
den emot eftersom jag fick för mycket biverkningar och
eftersom jag har så pass ont måste vi ju sätta in något annat
direkt..Det kunnde h*n ju naturligtvis inte svara på..
Då tänker man ju att dom åt minstånnde måste höja
vid behov tabletterna under tiden, men inte ens det
kunde h*n svara på... Så det slutade med att h*n får
ringa till en av dom vanliga doktorerna på avdelningen
för att rådgöra... Ja menar vad är poången med att
en doktor som inte hör hit inte kan något om mig och
inte får ta några beslut, går rond till mig överhuvudtaget?
Måste ju vara bortlöseri med tid och resurser?
Så nu kommer jag bara få något besked av någon
sköterska eller nått om vilka tabletter dom har bestämmt
att jag får så länge, (om de nu blir några överhuvudtaget)
utan att ha en riktig dialog med doktorn som
bestämmer det själv?
Tycker verkligen det är helt värdelöst...
Tröttnat så mycket på hur saker sköts här..
Bara det som att jag fortfarande får in
laktos mat ibland.. Jag har endå legat här
i över tre veckor med samma personal plus
att det står på en lista..
Hoppas verkligen jag får flytta över till det andra
sjukhuset snart. ..
Vill bli frisk.
8 månader
Firat 8 månader ikväll med Felix <3
Man måste ta till vara på allt när det är så här.
Så sjukt glad att jag har dig, du är mitt allt <3
Du får mig att stå ut och fortsetta kämpa.
Jag älskar dig Felix Nordholm ♥
<3
Fick fina roser igen <3
Nu åker han utomlands över helgen,
massa saknad :(
