Mina motton med att allting löser sig bara man gör
sitt bästa känns helt åt helvete just nu..
Inget jag kan göra kan ändra detta och
inget jag kan göra lättar smärtan utav det, tro mig jag har försökt.
Vissa saker måste man helt enkelt bara gå igenom
och under denna tid får ni förlåta mig om
jag är sjukt osocial och sällan svarar, för helt enkelt känner
jag knappt för att umgås med någon så länge det är så här.
Härlig födelsedag jag har i år, skilljsmässa med nytt hem och allt
vad ekonomiproblem som kommer på köpet och värst av allt,
lämna min allra bästa vän! Det svider så, men det går inte längre att förtränga
det, hon måste bort, jag måste lämna henne.. :(
Tror inte jag har gråttit så här mycket som jag gjort den
senaste veckan någonsin..

Inte äns karlssons klister funkar