Äntligen kanske lite svar..
Lite dålig uppdatering här,
men det händer lixom inte så mycket.
Har sakta lärt mig gå lite igen, så kan nu gå runt i lägenheten och
korta svängar utanför huset. Det tar dock rigält på krafterna och
använder fortfarande ofta rullstolen.
Har kunnat dra ner på hemtjänst besöken så har nu mera
bara 2 besök per dag, skönt att få hjälp, men hallå
22 år och hemtjänst är fan inte okey...
Så det är lite segt.
Visade sig att jag hade en nervtumör i magen som blev
på grund av den första operationen. Fick en "inre blödning" vid ett
av ärren så att ärret vart stort på insidan så att nerverna inte kom fram
och började växa på sig själva typ. Vilket förklarar att jag fick så sjukt ont.
Sen har även en läkare hittat en liten studie som gjorts i Holland,
som kan förklara min "vanliga" smärta i magen.
Det är tydligen jätte ovanligt men när man är riktigt vältränad
så kan muskel hinnorna från dom raka magmusklerna bli typ för tjocka
så att nerverna inte kommer igenom. Dom blir typ klämda och symptomen
passar väldigt bra in på mig, men det är så liten forskning som gjorts på det,
att vi måste testa oss fram lite för att lösa det här.
Vi ska börja spruta in ett medel som kan tränga isär "spränga" muskelhinnan
så att nerverna kommer igenom, i minst två omgångar.
Nu snackar vi om att detta måste bli milimeter rätt, så doktorn säger
själv att han inte riktigt räknar med att hitta rätt första gången..
Om det inte funkar (vilket är ganska liten chans vad man har sett på
dom få som gjort detta) så ska vi gå in och bränna av nerverna.
Jag kommer då förlora känseln i magen på höger sida..
Jag kommer bli sne och det är bye bye magruter.
Men jag kommer få ett värdigt liv.
Det kommer inte bli lätt, men ja kan slippa smärtan.
Det som svider mest är väll att ridningen kommer få lida..
visst kan jag rida men när man inte kommer kunna spänna halva
magen så kommer de försvåra en del.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte va orolig hur det kommer
att bli, men det känns samtidigt jäkligt bra.
Jag kanske äntligen kan se ett slut på det här!
Så nu har jag sattasat järnet på att gå upp i vikt så att jag ska
få börja göra dom här ingreppen och i morgon ska jag få börja göraa första.
Sjukt nervös, men ja nu jäklar går det endå åt rätt håll.
så håll alla tummar och tår nu på att det här ska gå bra,
att det är det här som är problemet så vi inte gör det här i onödan.
efter snart två år av den här skiten kanske jag kan få bli frisk!
Skaffat mig denna lilla sötnos
och såå mycket hon hjälper mig hålla kämpar andaan uppe.
Snowie <3
Kommentarer
Trackback
