Bye bye hospital!
Nu så efter 7 veckor så lämnar jag äntligen sjukhuset! :D
Ska på ett sätt bli super skönt, ha sin egen säng, ha tv,
lite friare besökstider och framförallt slippa se alla gammla och sjuka.
På avdelningen jag har legat ligger nämligen typ nästan bara 70-80 åringar,
vilket gör att präster kommer och går när någon dör, dom är vimsiga,
skriker och det är ett jäkla tjat. Onej jag är inte okänslig,
jag tycker synd om dom med och jag vet att jag kommer
bli lika dan när jag blir gammal, det blir väll dom flesta, men ärligt talat
som 22 åring blir man tokig på att vara här 24h om dyngnet.
Vet typ alllt om dom jag delat rum med,
då dom berättar hela sina livshistorier på repet...
Dom som är sämre än så är nästan ännu värre, tänk er själva att ligga i
sängen och försöka sova och helt plötsligt hör man bara värdens gallskrik,
man tittar upp i panik och ovanför en står någon tant med massa grått
hår som spretar åt alla håll och stirrar på en..
Jag skojar inte, det får en faktiskt att bli rädd för dom,
så på alla dom sätten ska det bli skönt att komma hem.
Däremot är jag inte riktigt i form att åka hem än vilket oroar mig...
Tränat stenhårt i sängen dom senaste dagarna, men kan ändå
inte sitta upp mer än 5 minuter, blodtrycket är så dåligt tillsamans med att det gör ont.
Så jag har ett tips, svimma helst inte sammtidigt som man sitter på toa...
Det är inget trevligt sätt att vakna upp på sen..
Svimma heller inte ifårn några högre höjder,
det gör ganska ont överallt när man vaknar då..
Nej det bästa stället att svimma på om man nu måste göra det,
det är nog vid sängen, då landar man åtminstånde mjukt om man prickar
rätt i fallet.
Jo ja jag har testat på allt detta i helgen, blodtrycket vill lixom inte hänga med..
Trotts att personalen vet detta har dom också lämnat mig ensam
fast jag bett dom att stanna eftersom jag är på väg att svimma,
vilket gör att jag har skadat mig onödigt mycket...
Så på det sättet är jag lite rädd att åka hem,
här har man ju åtminstånde hjälp i närheten..
Sen måste jag faktiskt ge lite kredd och tack till en ganska stor
del av undersköterskorna/sjuksköterskor på den här avdelningen,
många av dom har faktiskt varit bra.
Sedan har vi nästa problem, jag gick ju ner ca 15 kg och jag vägde
ju inte direkt mycket innan.. Har ätit allt jag kan denna vecka,
druckit massa cola, ätit godis och kosttillskott, men om man¨säger så här,
det händer inte direkt mycket på vågen. Så har en hel del att äta upp mig.
Men nu är jag på väg, hemtjänst och hemrehab, lära mig klara mig
själv igen. Det här ska gå.
Livet slår omkull dig, men bara du kan välja
om du ska ställa dig upp igen.
Kommentarer
Trackback
