Svart, vit och allt därimellan
Ibland saknar jag när man var liten och allt va så enkelt,
när allt var svart eller vit, ju mer vi växer upp inser vi att det
finns fler nyanser och jag har precis innset en hel del nya nyanser
och då forståt hur lite man nog faktiskt vet.
Sanningen är inte alltid som vi tänkt oss, vi spekulerar funderar,
spinner vidare, men ofta är vi inte ens i närheten av sanningen
eller bara rör en liten del av den. För vad är igentligen sant?
Jag vet inte va ja ska tycka eller tänka just nu,
för mycket har förändrats, skarattar lite lätt åt hur nära
allt var att gå åt helvete, men dampar åt att man aldrig kommer
få veta allt.
Tro inte allt du ser, Tro inte allt du hör, säg inte alt du vet.
Kommentarer
Trackback
