Hur kommer det sig att man alltid är så blind för det man har?
När man t.ex. är riktigt ledssen känns det inte som man har någon
även om alla smsar, ringer och hör av sig.. man känner sig typ
ensammast i världen fast dom flest vänner bara väntar på
än, tänker på en och finns där, varför blir man sådär blind?

Satt och titta tillbaka på bilder från det senaste året
och insett hur jäkla mycket som hänt, Helt galet!
Resor, kidnappad, rymma, krocka, Stella,
festat, kundvagnar, gogo dasa ...
En så liten del av sååå mycket,
tror nästan de får bli en liten lista imorn ;)



Lev livet, dö ung,
kom till helvetet som en kung!