Vi har alla ett val..
Tankarna bara snurrar..
Man kan välja om man vill vara glad
eller ledssen, det är helt upp till en själv, ibland kommer
påvärkningar utifrån, men det är fortfarande man själv som
väljer hur man vill hantera dom händelser som man inte själv
kan påvärka.. som vilket väder det är eller vad en annan person
säger till än.... När man tänker till så kan jag inte låta bli att undra,
är ja då någon destruktiv typ som gillar
att vara ledssen? För ledssen är typ det ända jag är nu
och jag vill ju inte vara ledssen ändå är jag det varje dag
för att jag låter mig påvärkas så av att jag inte har den jag
älskar brevid mig längre.. Ibland kanske vi måste välja
att vara ledssna istället för lyckliga för att kunna gå vidare
och ibland kanske vi är för "svaga" för att orka stå
emot dom yttre påvärkningarna...
När är det igentligen dags att säga åt sig själv att
rycka upp sig och börja bli lycklig över det man har i alla fall..?
Ibland behöver man hjälp att inse att det faktiskt är
än själv som har makten att bästäma sig för om man är glad
eller ledssen... Vad man igentligen vill ha ut av livet..
Så o jag nu inte vill något annat än att vara lycklig,
lurara jag mig själv då när jag säger det för igentligen
finns en bit av mig som inte alls vill det i det här läget..
eller behöver jag bara hitta en annan väg att gå för
att kunna välja att vara lycklig igen...
Just nu känns det omöjligt i alla fall...
Trots att det finns så sjukt mycket att vara glad över..
Jag har kommit på att jag saknar drömmar, kanske
är det det som är problemet? Att den ända dröm jag har
är något som aldrig kommer att hända igen och så länge
jag inte hittar en nya drömm finner jag heller igen annan väg
för att kunna hitta lyckan och glädjen igen?
Lyssnade på en väldigt intressant föreläsning om hästar
för ett tag sedan och insåg att det gå att beskriva oss
människor på samma sätt.. Det finn tre olika zoner
vi människor kan vara i. Komfort zonen där vi är i ett
läge som vi är vana vid, gör det bekvämt för oss.
Utvecklings zonen, då vi provar på nya saker, presar oss
själva att göra mer utvecklas som människa och sedan
panik zonen. När vi mår dåligt på olika sätt, då vi kanske
tagit på oss för mycket eller dåliga saker händer oss..
Det kan både vara vårt eget fel vi hamnar där, men även
yttre påvärkningar, men hur gör vi då för att hitta tillbaka?
Komfortzonen kanske inte alls ser ut på samma sätt längre?
Jag måste hitta tillbaka igen, eller till något nytt och bättre,
för oavsett är det i slutändan vi själva som väljer hur vårat
eget liv ska se ut, om vi ska vara glada eller ledssna.
Live today, remember yesterday and dream about tomorrow.
Kommentarer
Trackback
