Mixed up
Tredje natten jag sitter uppe..
Kan inte sova.. Paniken kommer om
man slappnar av och låter sig ligga och tänka
på alltt som hänt...
Fortfarade sjukt orolig att jag ska bli sämmre
i magen.. Det går inte att beskriva vilken sjuk
kännsla det är att ta på magen, när man i ett
halvårs tid, kopplat det till att det gör sjukt ont,
att man inte får ta på magen..
Så imorse kliade det lite på det ställe jag hade som
ondast på innan och jag började nästan gtåta av
all stress som upptod med den handlingen..
Hjärnan säger sluta det där borde göra sjukt ont,
det går rysningar från topp till tå och
jag blir helt spänd i hela kroppen,
sammtidigt som det är skönt att kunna klia tillbaks
där det kliar... Altså en helt sjuk känsla..
Kommer nog ta ett bra tag innan hjärnan
kopplar om att det inte gör ont längre..
Har även börjat tänka mycket på allt
som har hänt mig här uppe..
Det irroniska med det hela är ju att när jag
mådde som sämst och hade sjukt ont,
tycker jag att många i perssonalen behandlade mig
helt respektlöst och nochalant.
Nu när dom har hittat något och dom vet att det
fanns något riktigt fel, när jag faktiskt börjar må
bättre, har även dom börjat behandla mig bättre känns det som..
Bland annat träffar jag nästan bara en doktor..
Borde det inte vara lite tvärtom om dom nu beter sig så?
Det är ju när man mår som sämst man behöver som mest stöd..
Då man verkligen behöver en doktor och inte en ny varje
dag som jag hade..
Sen hade det ju varit bäst om allt var bra hela
tiden.. Men kanske är dom lite rädda nu?
Sen blir det ju fortfarande massa missar tycker jag...
Doktorn har sagt att jag ska få laxerande varje
dag om jag behöver det så att vi får igång magen
igen efter operationen, endå har jag inte fått det
och det är ju förmodligen därför jag mår så illa
större delen av tiden så att jag inte kan träna så
mycket och åka hem..
Fast det är ju trots allt små missar om man
jämför mot innan..
Vill även säga Tusen tack till alla underbara,
som har hört av sig och ställer upp.
Livet är hemskt just nu och jag vet inte vad jag skulle
ta mig till om jag inte hade alla er <3
Varje ord betyder sjukt mycket när man är på botten.
Kommentarer
Trackback
