Operationen

Nu har jag äntligen kommit upp
ifrån uppvaket, de har väll gått bra tror ja..
 
När de körde ner mig imorse till operation ville
dom börja sätta en ryggmärgsbedövvning på mig..
Uff dagen innan hade vi pratat om en annan bedövning så
vart ett stort bakslag att den dessutom skulle göras före operationen..
Fett rädd, lovat mig själv att aldrig gå in i ryggraden igen,
så dom va tvungna att få mig att somna för att kunna göra den.
 
Drömmde läskigaste drömmarna, känndes som om jag var
vaken under operationen, hade tydligen yrat massor och
de va alltså mellan när jag fick ryggmärgbedövmingen
och operationen bara, men fett läskigt!
 
När jag vaknade upp efteråt va hekt galet vilken panik
jag hade.. Räddslan över att jag trodde jag varit vaken
under operationen, räddsla för hur det hadde gått, rädsla
för det gjorde ont typ överallt, rädsla för att jag inte kunnde
röra mig och sjukt rädd för jag inte fatta var jag var..
 
Så ryggmärgsbedövningen funkar helt okey
förutom att det sticker ner i höger ben så att jag inte
kan röra det.. fast skönt at inte ha hysteriskt ont..
 
Operationen gick väll bra och dom kan ha
hittat vad det beror på, men inte säkert.
Hade en sammanväxtning på höger sida. Det vill
säga tarmen hade växt ihopp med bukvägen och
fastklämd där i mellan hängde en nervtråd.. Så det kan
utan tvekan ha skapat smärtan.. Om den fanns redan vid
förra operationen eller om den kom efteråt går inte att säga.
Det sker oftast genom något slag mot buken..
Så mycket möjligt att jag om några dagar kommer att
må bättre. Nu gör det ju främst ont av den nya operationen
och sen gäller det att "vänja" hjärnan igen att det
inte gör ont..
 
Så har sjukt mycket jobb och värk frammför mig oavsett
om det var det eller inte, men vi hoppas allt vi har
att detta va problemet.
 
 


Kommentarer
Anonym

Yeeh först bra inlägget på länge tycker jag, även om du inte skriver ut det så kan man läsa mellan raderna att du tror på att bli frisk igen! Jag vet att det kommer bli bra igen men det är skönt att få läsa att du har några förhoppningar kvar och mer kommer. Även om det blir ett bakslag igen eller 100 till så blir du bra, för du har vart med om så mycket värre. Du är ung och har hur många år som helst kvar, ingen stress:) <3

2012-09-15 @ 18:25:24


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0