Så nära men endå så långt ifrån
När man börjar se slutet på det hela
går tiden så jäkla mycket långsammare...
Efter operationen nu så har jag inte alls lika ont
på höger sida av magen som jag haft innan, utan nu
gör det mest ont i mitten, där det största ingångshålet är.
Ett jävligt gott täcken, så hoppas verkligen nu att smärtan ska
försvinna. Så har inte alls lik ont överhuvudtaget längre när jag
ligger stilla, visserligen kan det bero på att jag får mer morfin än
en häst skulle klara av alltså mer än vad cancer passienter får..
Så är livrädd att smärtan ska bli värre...
Kan inte själv röra mig mer än några cm men sammtidigt är
jag så glad för kanske kanske ser vi snart ett slut på det här! :)
Om allt går som det ska kan vi snart sänka doserna,
jag kunna röra på mig mer och om 1-2 veckor kanske kunna
komma hem :D
På önskelistean står Mys med Felix, Rida, dansa
och faktiskt jobba. Vill komma igång helt enkelt,
förstår att det dröjer ett tag innan jag kan ha
något fest liv igen, men va fan så mycket annat
jag kommer kunna göra hoppas jag :D
Börjar även kunna tänka lika igen,
har ju varit så nerdrogad att det mesta
bara försvinner, men nu börjar tankarna
komma ifatt, allt man missat hemma,
som jobb, fölvisningen och fester till allt som
hänt här... Hur jag tvingades ringa 112 från avdelningen
för att jag inte fick hjälp (läs tidigar inlägg) eller
alla amälningar jag måste ta itu med..
Både jobbigt och liite skrämmande när jag märker
hur mycket jag inte minns och hur mina tankar har
gått när jag legat här.. Väggarna är tilloch med intressant
när man är så pass nerdrogad..
Usch vill tillbaka till livet igen.
Måste även säga att jag är sjukt stålt över Felix
som har klarat detta så pass bra endå..
Det är nog många förhållanden som inte överlever
en sådan här sak när man är i våran ålder och
inte varit tillsammans så himmla länge..
Men nu är vi snart i mål.
Älskar dig ♥
Kommentarer
Trackback
