Aegroto, dum anima est, spes esse dicitur
Detta är inte slutet. Det är inte ens början på slutet.
Men kanske är det slutet på början.
Har fått åka tillbaka till det vanliga
sjukhusetnu igen. Känns väll lite sisådär,
framförallt när det första som hände var att
sjuksköterskan kom in i rummet och sa att
doktorn hade tagit bort nästan allt mitt morfin,
detta utan att prata med mig alls eller veta hur jag mår.
Vart skapligt arg då jag har galet ont
trotts den höga dos jag har, men även då det är dåligt
för kroppen att ta bort så mycket morfin på en gång.
Man måste sätta ut det långsamt för att
inte få en massa abstinens och det sista som
jag behöver är ju att må ännu sämre.
Lyckades få sköterskan att ringa upp
doktorn så att jag åtminstone ska få prata med
doktorn innan man gör någon sådan förändring.
Så nu har jag väntat hela dagen på doktorn
men h*n har inte kommit, så får väll se hur
det blir imorgon istället.
Så tråkigt bara att man ska behöva vara så här,
man ska inte behöva kämpa så dant för att få en bra vård.
Har känts lite bättre nu till kvällen i alla fall,
haft lite mindre ont, dock kan jag fortfarande
inte röra mig. Kan inte ens lägga mig på sidan,
men det kanske går till imorgon. Det är i alla fall målet.
Det kanske låter som ett futtigt mål,
men för mig skulle det vara stort.
Det är ju alltid viktigt med mål i livet och
att vara positiv, men kanske lite extra
när man ligger så här.
Jag försöker alltid ha en optimistisk syn på livet,
även om jag är varit med om tillräckligt
mycket för att ha en realistisk syn och
inse att livet är komplicerat.
För att skratta för att glömma,
måste ju fortfarande vara mycket bättre
än att glömma att skratta som pessimisten gör.
Kanske har pessimisten och optimisten lika
mycket rätt under livets gång, men optimisten
har det klart mycket roligare under tiden.
Hinder är ju trots allt bara de där skrämmande sakerna
du ser när du tar blicken från dina mål.
Så varför inte bara höja blicken och
hoppas på att jag mår mycket bättre imorgon
och att doktorn lyssnar på mig?
Så sluta aldrig hoppas, sluta aldrig be, sluta aldrig önska
under kan ju ske...
Aegroto, dum anima est, spes esse dicitur
Så länge det finns liv finns det hopp
Kommentarer
Trackback
